Rapport från bakre leden – Marathon des Alpes Maritimes, 4 november 2018
Av och med Magnus Lundberg & Christina Bovin
Efter en höst där skribenten (Magnus) haft upprepade förkylningar var det i farans riktning att inte kunna delta i denna mara från Nice till Cannes. Att komma till start, åtminstone utnyttja den redan betalade resan till Nice, var dock en självklarhet. Man kan ju alltid bryta…eller? Många diskussioner föregick resan. Banan är ganska platt, förutom en stigning på 20 och en på 30 m. Bra förutsättningar för att komma i mål även om man inte är i riktig perfekt form.
Christina, som dragits med lårproblem sedan senvåren, kom med den glädjande idén att vi skulle springa ihop! Hon brukar ju ligga en dryg timme före mig i mål på distansen. Kul! Vi har startat ihop en gång tidigare, i Seattle halvmara 2016, då hon efter en kilometer oroligt frågade: -är det ok att jag drar nu?… och det gjorde hon! Vi hade faktiskt bestämt det tidigare, men hon hade nog inte räknat med att en kilometer i mitt tempo skulle kännas så lång!
Livsnjutare innan Marathon des Alpes Maritimes
C Christina
Vi kom till Nice på fredagen, checkade in i lägenheten och besökte genast expon, som låg nästgårds, vid Place Massena. Passerade bysten av Gustav V, som tillbringade mycken tid i Nice och har en gata uppkallad efter sig. God stämning och bra organisation på expon, där vi utforskade ett antal andra lopp som verkade intressanta, bland annat Stockholm Marathon! Härlig löparstämning kunde vi ta med oss tillsammans med en välfylld goodie-bag.
Dagen innan loppet tog vi tåget till Monaco och gick/sprang en halvmil, vilket inte är så lätt i pyttelandet som bara är 2 kvadratkilometer! Hela staden ligger i en brant sluttning, så det kändes i benen efteråt. Lite otaktiskt som förberedelse inför maran…men fina vyer, vackert väder och god mat kompenserade, kanske…19.000 steg på mätaren…hmm!
På kvällen kändes det som att min förkylning hade bedarrat och jag kände mig redo att starta. Det måste ju gå att ta sig i mål! Dessutom skulle det bli kul att springa ihop! Fram med nummerlappar, säkerhetsnålar, geler, godis, kirurgtejp (naturligtvis) och lägga fram alla kläder. Champagnen satt på kylning. Allt klart!
Uppstigning kl 06, medhavd ”tävlingsgröt” med gryn och frön, förberedd hemifrån. Kaffe/te, banan och ägg. Eftersom vi bodde 200 m från starten så var det inte så bråttom, men när vi började se löpare strömma till, kom vi på att vi också behövde lämna in våra kläder för transport till målet. Plötsligt kändes det som lite tidsnöd! Är allt med? Klockor på? Pengar? Ok, då är det dags!
Nice under Marathon des Alpes Maritimes
Bra organisation vid väskinlämningen, sedan mot starten. Hoppsan! Det var visst ganska långt om man skulle starta i svansen. Men vi hade tid för ett sista toabesök och en kaffe och croissant på ett kafé på vägen mot bakersta ledet. Med över 10.000 deltagare framför sig tar det ju en stund innan man kan börja springa, så det var till slut gott om tid att jogga fram bredvid startfållan fram till startlinjen och insupa atmosfären. Det här skulle bli kul!! Linne och korta byxor var lagom i den 20-gradiga värmen. Solen bröt igenom molnen ibland och det blåste medvind 10 m/s! Kunde inte vara bättre!
Marathon des Alpes Maritimes
Innan starten spelades Marseilläsen och stämningen var hög! Banan gick längs Promenade des Angalis, som nu var beströdd med betonghinder. I vartenda gathörn stod polisbussar eller lastbilar parkerade för att blockera och säkerheten kändes mycket hög! När vi efter en knapp km passerade klassiska Hotel Negresco kändes det för varmt med keps, så jag gömde den i en palm i mittrefugen. Benen kändes bra och ville springa i 6:40. Vi fortsatte förbi flygplatsen och förbi flera byar tills vi efter halvannan mil kom till Velleneuve-Loubet, där banan gick i lite kringelikrokar genom byn och runt ett stort hotellkomplex vid havet och hamnen. Kul att vi ibland sprang parallellt i tre led i olika riktningar – en riktig löparinvasion! Tempot funkade fortfarande och jag låg i sub5-fart! Mitt PB var 5.20, så det kändes ju toppen! Så himla sjuk var jag tydligen inte! Hela tiden låg Christina någon meter framför mig och drog. Det kunde inte vara bättre!
Christina Bovin på väg att springa om en bil i Marathon des Alpes Maritimes.
Efter en flera kilometer lång sträcka bredvid det skummande havet, där regn blandades med ocean spray, kom halvmarapasseringen och vi var framme i Antibes. Nu kom den första lilla stigningen, bara några meter, men det kändes lite och vi började gå. Uppe på fästningens ringväg kunde vi börja springa igen fram till den stora backe som var den riktiga utmaningen. Kanske inte så imponerande, men 30 höjdmeter fick bli promenad. Vi hade ju sprungit 29 km, så det gällde att hushålla med energin! Fantastiskt vackra hus på höjderna, innan vi var nere vid havet igen och kunde på avstånd se den lilla udden vid Pointe Croisette, en dryg mil springvägen och bara två km från målet! Nu kände jag att tempot sjunkit lite och tiden hade runnit iväg, så sub5 var borta, men nytt PB var fortfarande inom räckhåll!
Drygt 3 kilometer kvar i Marathon des Alpes Maritimes
Vi stannade vid alla kontroller. Där fanns vatten, sportdryck, banan, apelsin och min nya favorit: ostkex! Perfekt med lite fett, salt och något att tugga på! Jag plockade på mig från km 30 och framåt och mumsade med jämna mellanrum för att hålla tristessen borta. Hade ännu inte börjat ta av gelerna, vad jag minns, men så långt in i loppet fungerar inte huvudet riktig bra…så jag kan ha fel!
Marathon des Alpes Maritimes, Energi
Nu gick banan mellan havet och järnvägen på en sträcka som kunde varit mördande i motvind, men med vinden i ryggen gick det riktigt bra!
Vid km 38 passerade vi stadsgränsen till Cannes och Christina passade på att göra en glädjedans! Sådant hinner man om man springer långt bak! Stor glädje! En liten stigning, 20 m, kunde vi ta med kortade steg. Nu får jag inte sacka mer!! Efter backen är vi framme vid udden och har bara 2 km kvar. Det funkar ju! En kilometer kvar och nu springer vi bredvid varandra. Farten ökar och åskådarleden tätnar. Snart är vi på upploppet med mål i sikte! Vi passerar mållinjen ihop! Härlig känsla!! Och nytt PB!! och jag är jättenöjd! Tidtagningen visar visserligen att C är en sekund snabbare, men det är hon värd efter att ha dragit mig i fem timmar och tretton minuter över 42195 meter!
Magnus Lundberg och Christina Bovin efter målgång i Marathon des Alpes Maritimes
Och så får vi äntligen våra efterlängtade medaljer, hämtar ut kläder och kan påbörja uppvätskning på en närbelägen restaurang, tillsammans med några bekanta som bor i Cannes. En kort promenad till tågstationen och så reser vi hem igen till Nice. Under resan pratar vi löpning med flera medpassagerare som också har medaljer runt halsen. Stämningen är hög och man känner sig stark! Det går emellertid över när vi ska resa oss och stiga av! Oj, så stela ben! Taxi hem! Fram med Champagne! Vi lyckades!! Dusch och en powernap på några timmar. Nu kommer hungern. Vi bor i lägenhet. Kylen gapar tom. Planeringen inkluderade inte detta scenario! Vi stapplar ut på gatan. 10 långa meter till närmaste restaurang känns långt, men vi lyckas!
Nästa dag blir det en långpromenad. Vi får ihop 12000 steg och jag lyckas hitta min gömda keps. Skönt att inte stressa hem, utan vänta en dag till med hemresan.
Sammanfattningsvis kan vi varmt rekommendera detta lopp, som är Frankrikes näst största. Det ligger bra i tiden som avslutning på säsongen. Organisationen är bra och banan flack, men min Garmin 935 fick ändå ihop 200 höjdmeter, fast det kändes inte.
Av och med Magnus Lundberg & Christina Bovin
