Lisa springer vidare med 19s första fine ultra mellan mossa och mjöl!

Lisalivets 15e ultra (om ja nu räknar rätt) Mossebo-Mjölby 52km 800hm 9-15 -2/3 grader
Såhär var det!
Fredag– solnedgång, lugnet, bussen. 2 låtar gav peppen. feel fine och simply the best-akustisk
Kroppen och psyket tryggt. Men annat att springa med Anders, Danielsson och Erik. Vi hade pratat om denna helg men influensa förra veckan och oväntade matförgiftningen av något gammalt i kylskåpet i onsdags efter bra känsla på tröskelpasset och inlendande 5h bra skidor,spinning och simning måndag-tisdag.,…….Klarar ja allt. Jodå det gör jag minsann. Samlade energi med Adina i torsdags, på alla sätt. Längtan till vintrig slätt växte.

Väderprognosen med oss. Jag somnade som jag ville kl 21, mätt på libabröd xtra allt fredag kväll. Efter på spåret med mina föräldrar. Haft brunt kiss-dålig vätkebalans sen rekord- simningen i tisdags men annars vaknade jag kl 06.30 ganska pigg. Tillräckligt för att va sugen på äventyr. Frukost, låtarna och corren. Lugn. samma kläder som sist men trailskorna-vinnarskorna salminc ot comp med lite utsliten sula nu. Sedan uppmöte på lägerhyddan exakt kl 08. Pappa mycket snäll chaufför. Inspirerande pratande med bred östgötska och sedan var vi framme strax innan 09 i mossebo av alla ställen. Där var det totalmagsikt.

Som att du only get one chanse in Mossebo. I felt fine! Sa hejdå till pappa som stolt tog en bild. kl 9 startade vi äventyr. Halkigt, kallt, krispigt, tyst och så soligt! Jag hade önskat lugnet. Kände det direkt med gruppen. Njuta till Mjölby. Alla njöt så mycket första stegen. WOHOO en galopperande häst och solen dränkte oss.

Så vi missade leden och sprang 4km ur östgötaled inledningsvis men ingen tror jag egentligen led av det. Vi blev varma innan vi direkt klättrade in i skogen och började med klättring på snötäckt skogsmark. Ljuset var ballt! Tystnaden tickande. stegen, tunga, sega äventyrliga. Där leden lätt oss inleda var det eurofori så fint. En stig vid vattenkant täckt av is. Mattias fick flyt. Ren löpmagi. Alla i paradis . Ingen en looser. Lite stopp för kiss och bajs. Milen passeras. Inte kallt, älskar de få minusgraderna. Woho. Varje steg krävde fokus. Halt, vackert, sten, träd, var rätt seg mellan milen och 20. Men jag kan inte alltid räkna med att feel så fine. Men det gör man när man bara kan insupa upplevelsen och känslan att jag är ensam och stark men tillsammans kan jag inte vika ner mig.

Men ner gick vi tillsammans då vi kom till ett stup. Det var cirka femtio meter klättring rakt ner. Med ett fält träd på linan halvägs. Men ner kom vi. Och halvägs var vi snart. Inne i Boxholm. Så seg både kroppsligt och själsligt. Men jag gillar det, stressar inte efter något. I Boxholm finns det knappt längre ost. Vi passerade rätt obemärkt. Men jag blev stärkt av min första paus efter 2,5h dricka kall blåbärsoppa i spätt vatten, en libamacka och varmt kiss i snöig vägkant. Kollade klockan och den var inte ens 12. Occh att nå till Mjölby med ca 25km skulle kunna få ta lugn och lång härlig tid och vi fortsatte. Sträckningen var perfekt. skog, stig, vatten. Variation mellan öppet landskap ocn mitt i naturen. Lite platt transport gav nytt sug att ge sig in i skogen igen. Inget att vara rädd för, inte ens halkan, det gick bra. Men lite oväntat.

Ett stort stort vildsvin som var död fick vi bemöta. Dt var jägarna som hade lyckats, vi hejade på dem och de på oss. Annars hände det faktiskt inte mycket i skogarna denna lördagen. Fåglarna kvittrade. Den mest magiska stunden var när solen stekte på oss nerför en snöig slänt vid vattnet. Alla var tysta helt tysta. Så lika som löpare. Alla var i någon slags Runners high. Anders uttrycker väl inte i skogen wow så fint det var här och jag uttryckte nog 52 ojojjoojojoj på vår 52 km långa sträcka. han uttryckte också sin beundran över min ultradag en sommar för flera år sedan, att han var där och från att inte springa alls bli inspirerad. idag Marathon på 2.32 .men också inspiration till hur jag hållit mig till nivån, på mitt sätt, mina känslor och min väg.elitpress och andras förväntan. att nocout är bäst och att man ska springa för man älskar det,men att det är bra att somna kl 21. Ddet var ord jag alltid tar med. Jag minns så väl mina inedande äventyr med nocotare i Kolmården och på leden, hur jag sprängde gränser och fann min löpning. andades allt det där en stund igen, med röda nocoutare och en liten stark tjej.

Det var bara att fortsätta. Leden ledde oss mestadels rätt. Aven om vi blev lite trötta av alla höjdmetrar,kyla och inga gratis steg på is och äventyrsled.
Men styrkan och krafter växer när vi passerar Marathon. Det är obeskrivligt vackert mellan det vita på slätterna och det gröna, drömska på skogsstigarna. Ligger gärna sist, avslappnat och ser röda jackor marchera framför. Till klockan femton är vi nog framme. Fina skyltarna och välkomnandet till Mjölby ger extra värme. Att vi även passerar 50km och då bara cirka 2km till riktig civilisation igen.nurrar lite vid mc driven i mjöly. skrattar och chaufför pappa ser lika stolt och glad ut nu. Vi pratar lika mycket på hemvägen och jag lägger benen i högläge. Lägger mig i varma badet och njuter av livets 15e ultra. Sjunger högt och falskt och feel fine. Överallt!

söndag vaknade jag tidigt men inte alls sliten. Leendet av att kroppen, knoppen och livet hanterar ultrorna väl. Startade dagen med promenad och dagliga yogarutinen med Adrianne. Lång frukost i soffan med extra energi av dadelbollar (mixa dadlar,kakao,salt o olja- rulla-mums!) sen frågade jag pär om simning och han hade precis samma tanke som jag. Att simma vore både kul,skönt och avkopplande. Tillsammans var vi rosa och starka i Ljungsbros harmoniska simhall. 2km med en leende vecka 22h42min lisaliv-lisaträning summeras. Och jag myste kvällen lång med pappas aubergie i ugn, skrivande, sport på tv, tystnad, pyjamas med ett trött men starkt Lisaleende.

Kommer fortsätta träna hårt och grundläggande. Med simning, trösklar, spinning, skidor, yoga- mental träning, återhämtning och massor sömn. Energi av de människor som verkligen ger mig det.

 

Delar ur Feel fine Emelie Nicolas

Some of my joy and then my pain

To harden my soul, soft

We shivered, we laughed, you held me down

This was all in paradise

I’m such a loser, can’t keep anything, ah

I see it’s clear we’re over

You only get one chance

I wanna feel fine, wooh

The right won’t


It’s too rough out here, the island’s drowning

You drown first, this is cursed
You only get one chance
(You only get one chance)


The right won’t

Is there a soul there?
Is there a soul there?

I wanna feel fine, woohIs there a soul there?
Is there a soul there?
Somewhere I could feel safe?
Is there a soul there?
Is there a soul there?

 

Ta hand om er!

Spring och Le!

Gör det som känns fine!

Varva ner , andas din träningssjäl!

/Lisa

2019-01-15T22:31:12+00:00 januari 13th, 2019|