Årets NocOutare 2017

Det rådde stor dramatik under glöggkvällen när fyra kandidater var nominerade till årets NocOutare. Alla som var där fick rösta. Efter stor spänning blev det tillslut Lisa Ring och paret Capilla/Engde som fick dela på priset efter lika många röster. Stort grattis till detta fina pris! Stort tack till vår sponsor Beans in Cup som försåg vinnarna med kaffe och en massa julgodis. Här kommer en intervju med vinnarna:

Frågor & svar med Lisa Ring:

Grattis till utmärkelsen Årets NocOut:are! Vad betyder det för dig att få den här utmärkelsen?

Jag blev väldigt överraskad men också oerhört tacksam o glad. Framförallt för att resultat o prestationer såklart ökat andra än nocoutares intresse o åsikter om lisalöpning det ger både positiva o negativa känslor för mig.. Nocout är de som förstår mig mest bara sprungit med er o utvecklats på alla sätt. priset fokuserar på personen lisa, vilket blir så positivt för mig o det är lättare o springa vidare på samma sätt.

Hur länge har du sprungit och hur hittade du till löpningen?

Idrott sedan barnsben men löpning var inte kul utan boll. Jag insåg dock att de bästa handboll o fotbollsspelarna sprang mycket o väl i idrottsprofilen på berzans högstadie sprang vi mycket. Där hittade jag löpningen när jag sprang o vann berzanmaran, o även sprang 2,5km på runt 10 minuter. I kombination med att jag slutade med fotbollen 2012 o flyttade till norge hittade jag sedan känslan för löpning o fokuserad löpträning mot ett mål. 2013 kom även nocout in i bilden, en halvmara blev sedan prat om marathon vilket genomfördes med mycket nyfikenhet lärdom o glädje vintern 2014

När insåg du att du var på väg att bli riktigt bra på att springa?

Under alla nyfikna, glada, intressanta pass mot mitt första marathon mestadels ute på tinnerö. Mitt första stockholm marathon hur man från startled c springer ikapp stora delen av svenska o utläsndka eliten.Även när jag sprang 50+50km i fjällen dagarna efter varann o känslorna i kroppen under o efter det.

Om du fick välja helt fritt i hela världen – vilken tävling skulle du helst vilja springa? Varför just den?

Svåraste frågan, med tanke på alla varierande lopp som finns överallt i världen. Innehåller det upplevelse mellan 20-50km, natur bra miljöprioriteringar o rimligt pris samt deltagande för alla lockas jag. Dessutom kan banrekord vara motiverande. Ett ultralopp på island , ett stort marathon asfalt utomlands, östgötaleden, etapplopp. Tycker det är löpkänslan som avgör om det blir drömlopp eller inte. O att hitta på egna äventyr kan också bli som en tävling. Inget exakt svar men tror ni förstår mig!

Vilka är dina drivkrafter till att fortsätta att träna och tävla på elitnivå?

Elitlöpning får inte ta bort leendet o glädjen samt friheten jag behöver. Leende glädje o frihet fungerar bäst när jag kan känna att löpningen är fokus men har ett liv därtill som fylls med studier, så hjärnan får arbeta o utvecklas samt en lugn o harmonisk omgivning med natur vila vänskaper o familj. Får det springa vidare så, trivs jag med löpning på elitnivå.

Hur uppkom uttrycket ”lisaleendet” och vad står det för?

För mig är det viktigaste att idrott innebär glädje. Leende visar glädje. Leende är belöning efter mål och utmaning. I nocout växte leendet i fritt idrottande igen. För det var fritt utmanande och för alla och för lisa. Tillsammans med mycket nörderi inom idrottspsykologi samt löpfysiologi insåg jag dessutom värdet av ett leende i löpningen. Både psykiska o fysiska effekter. Att då också använda reflektioner och skrivande gjorde att lisaleendet kändes som ett ”verktyg” i lisalivet o lisalöpningen

Vad betyder IK NocOut.se för dig och varför har du valt att fortsätta att tävla för just vår klubb?

Inom nocout finns fantastiska personer. Lika fantastiska ideer, kunskaper, livserfarenheter. Varje möte eller träning med någon i föreningen blir en upplevelse både för kroppen och huvudet. Fritt o galet jag kan vara jag. blir därför det självklara valet. Bidragande är också att föreningen har flera idrotter roliga traditioner, påhitt året runt samt såklart hemstaden linköping.

Frågor & svar med Andreas Capilla och Lisa Engde:

h3>Vilken upplevelse i idrottandet har gett er mest leende?

Det är nog gemenskapen som vi upplever i samband med tri-träningarna och våra KM – den härliga stämningen där alla peppar alla, oavsett vilken nivå man ligger på, och där man ser klubbkamrater som vågar utmana sig själva och ofta överträffar sina förväntningar.

Vilken upplevelse har gett mest ”lidande”?

Det måste vara att köra ”Döds-fyror” på Monarken nere i källaren!

Vad har gett ert liv mest leende tillsammans?

Det var en lätt fråga – det är Oliver! Finns ingenting som kan slå det.

Vad i ert idrottande har gett mest leende tillsammans?

När vi är med och supportar på varandras tävlingar. Att följa den andre i både med- och motgångar, och stötta och peppa på bästa sätt!

Beskriv en leende dag o vardagen, hur ni gör för att få liv, träning, energi o sömn att fungera.

Om vi ska vara ärliga så får vi inte riktigt ihop det, så vi tar gärna emot tips! Vår ambition är att alla i familjen ska få göra den träning de vill. För det krävs det en hel del planering, disciplin och att man prioriterar bort en del andra aktiviteter. Vi försöker lägga passen tidiga mornar och sena kvällar, för att ha eftermiddagen/kvällen fri för Olivers aktiviteter och få lite gemensam tid. När det är dags för träning så funderar vi inte så mycket på om vi känner för att träna eller inte, utan det gäller att ta chansen när man har den, och göra sitt pass. Vi försöker även hjälpa varandra att fokusera på de pass som blir gjorda, istället för de som inte blir gjorda.

Beskriv en lidande dag o hur ni då gör för att hantera detta ex med mentala strategier?

Det är när det blir obalans mellan jobb, träning och övriga livet, ofta pga att jobbet tar för mycket utrymme. Vi försöker hjälpa varandra att göra aktiva val. Ibland behöver man prioritera bort ett träningspass för att hinna jobba en stund på kvällen, men då ska det vara ett medvetet val bakom det beslutet. Under perioder är det svårt att få in den träning vi vill, och då försöker vi acceptera det och fokusera på att göra de pass som blir av extra bra!

Vad bjuder/ger/vet lisa att andreas uppskattar efter ett pass som lisa förstår betyder mycket för andreas (har hört ngt om ugnsbakad lax ngn gång) o samma från andra hållet då lisa genomfört ett värdefullt pass.

Ja, vi brukar försöka ha maten klar när den andre kommer tillbaka från ett långpass, och då blir det ofta ugnsbakad lax om det är lunchtid eller fläskfilé om det är middag!😊

Hur skulle ni känna av att tävla tillsammans?

Vi har bara kört en tävling tillsammans och det var Vasaloppet 2008. Då hade vi ganska nyligen träffats och var fortfarande nyförälskade så det gick utan problem, men det skulle troligtvis vara lite mer tålamodskrävande om vi skulle tävla tillsammans idag!😉 Samtidigt känner vi varandras styrkor och svagheter bättre nu, vilket skulle kunna underlätta. Det kanske får bli något Swimrun lopp tillsammans till sommaren!

Hur många löparskor har ni tillsammans?:)

Ca 20 par. Löparskor kan man aldrig ha för många av!
Det är nog gemenskapen som vi upplever i samband med tri-träningarna och våra KM – den härliga stämningen där alla peppar alla, oavsett vilken nivå man ligger på, och där man ser klubbkamrater som vågar utmana sig själva och ofta överträffar sina förväntningar.