10 på SM Olympisk triathlon i Västerås

I söndags var jag i Västerås och tävlade på SM i Olympisk distans. En av årets tävlingshöjdpunkter för mig, och mitt mål var att komma topp tio och gå under 2:30.

Det brukar inte vara så många anmälda på damsidan, men denna tävling såg vi ut åt bli 18 damer, varav fyra juniorer. Fyra eller fem strök sig, så till slut var vi 13 eller 14 personer på startlinjen, som för dagen var på Mälarens strand. Vattentemperaturen var över 20 grader, vilket innebär våtdräktsförbud. Simningen gick först 250 meter ut i Mälaren, sen tillbaka till stranden, därefter sprang vi en stund på land, för att därefter dyka i Svartån och simma 1 km uppströms. Simningen var tuff, det var höga vågor i Mälaren, och det var motströms i Svartån. Och trots att vi var så få lyckades jag komma jämsides med en tjej som fick in några armbågar i magen på mig, så jag var lite snurrig efter turen i Mälaren. Efteråt såg jag att simningen hade tagit mig typ 31 minuter, typ 6 minuter mer än jag hade tänkt mig. Men alla simmade långsammare än en normal dag, så det var ok!

Innan start hade jag pratat lite med en italienska som jag slog i Uppsala, vi var väldigtjämna på cyklingen och löpningen och hon tyckte det var trist att vi och en tjej till cyklat själva hela vägen. Jag bestämde mig för att cykla lite lugnt tills hon kom ifatt mig, sen körde vi tillsammans de 6 sista varven.

Inför denna tävling hade jag tränat växlingsmomentet lite extra, eftersom jag tyckte att jag tappade mycket tid där i Uppsala. Tyckte dock att jag schabblade till det lite väl i denna tävling, först stod en funktionär (modell större) med ryggen mot mig och täckte hela min plats i området. Sen blev jag osäker på om cykeln fick stå med framhjulet inåt, och bestämde mig för att vända på den. Till sist sprang jag fel väg (parallellt med den rätta), så huxflux tappade jag två placeringar. Det var ingen rolig start på löpdelen, men jag gnetade på i mitt ingenmansland. Jag hade klubbkompis Maria precis bakom mig när löpningen startade, men hon bröt på grund av ett par mer rejäla felspringningar.

Well well, jag sprang till slut i mål på 2:32:19, och kände mig rätt nöjd, Pers på Olympisk, topp 10 på SM, och en kropp som inte protesterade alltför mycket. Tack familjen och tack Nocout för bra stöttning både på plats och på distans!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *