Ensam i mörka skogen för att samla in pengar #HBGMMH15

Vissa löpturer är bara så underbara så att man verkligen vill dela upplevelsen med nån, men å andra sidan så blir dom just så underbara för att man är helt ensam med naturen. Just så var denna löptur som detta inlägg kommer handla om. Troligen kommer jag aldrig vara närheten att förmedla den underbara känslan, men blir iaf ett försök till att dela med sig av den.

Klockan är typ 15:00 på lördagen och har kommit hem efter några timmar på jobbet. Hade tänkt att försöka jobba längre, men kunde inte koncentrera mig. Har blivit för många arbetstimmar redan denna vecka. Väl hemma så börjar jag slösurfa på Facebook. Ser att det är nån stafett på G, till för att hjälpa till att uppmärksamma och samla in pengar till Musikhjälpen.

Stafetten går snabbt förklarat ut på att Pinnen ska färdas löpandes från platsen där glasburen stod förra året i Helsingborg till årets plats i Linköping. Vägen som Pinnen tar bestäms av löparen som har Pinnen och vem som helst kan plocka upp Pinnen för att springa vidare.
(Läs mer på http://www.helsingborgmarathon.se/musikhjalpen/stafetten/.)

Börjar läsa lite om det och tar några minuter innan jag inser att Pinnen är stilla i Skatås i Göteborg. Tänker att Göteborg är fullt av löpare som har bättre koll på denna stafett än mig och snart är Pinnen på väg vidare. Kollar till Pinnen status igen en liten stund senare och inser att den fortfarande är still och det verkar inte finnas nån antydan till att någon tänkt plocka upp den idag.  Eftersom jag inte har några planer för eftermiddagen och därmed inga som helst ursäkter för att inte ställa upp (samt är det ett bra tillfälle att testa hur det är att springa ett långt trailpass i mina nya Luna-sandaler), så skriver jag ett litet inlägg på sidan och frågar hur det funkar och att jag kan tänka mig springa en sträcka ikväll.

Får svaret att det då är bråttom. Receptionen i Skatås stänger om en halvtimme och om den inte är upplockad då så kommer det bli fast det där över natten.
Nu blir det stressigt. Drar på mig löparkläder och packar löparväskan. Kommer springa ensam i i mörkret i skogen, så packar ner både underställströja och skaljacka för att klara hålla värmen om det blir så att jag måste börja gå.

Springer till Bilen. Har bara käkat en lätt lunch idag och inser att om jag ska klara springa mitt sen tidigare planerade långtur på söndagen, så kan jag inte gå helt slut på energi idag. Så sticker snabbt förbi Coop, köper en Coca-Cola och 4 dammsugare. In i bilen igen och vidare mot Skatås. Inser nu att jag glömt mobilen hemma. Klockan är för mycket för att jag ska hinna hem och hämta.
Kommer till Skatås precis innan stängning och plockar upp Pinnen, med tillhörande GPS-sändare och reflexväst. Inser att jag verkligen borde ha mobilen med mig. Så bara hoppa in i bilen och köra hem igen. Väl hemma tar jag ännu ett klokt beslut. Då jag inte har nån koll på batteristatus på min pannlampa så plockar jag även med min andra pannlampa.

DSC_0007

Selfie vid start

Kommer tillbaka till Skatås för att börja springa strax innan kl 17 och det har redan blivit mörkt. Hade hoppats på att få en första bit i dagsljus. Planen är att springa Vildmarksleden mot Borås och som första val att ta Pinnen till Landvetter. Men har ännu inte helt släppt tanken att kanske ta den ända till Hindås.

Börjar lunka på. Det är verkligen dött på löpare i Skatås när mörkret har lagt sig. De enda jag möter på grusvägarna är några damer på kvällspromenad i mörkret, väl utrustade med reflexer som lyses upp av min pannlampa.  Det är även ett gäng som har gjort en lägereld vid Härlanda tjärn efter ca en km. Men efter detta så viker jag in på stigarna och det är det bara jag och naturen.

Det går lätt och springa och inser snart att jag även klätt på mig för mycket. Stannar och klär av mig min löparjacka. Nu är verkligen min 5litersväska proppfull med kläder. Det är nästan sista november och jag springer i T-shirt. Är detta pga av den globala temperaturökningen eller är det naturliga svängningar i klimatet. Hur kommer ökningen av medeltemperaturen påverka dessa platser under min livstid? Måste börja prioritera att ta mig ut och njuta av naturen mer som den är nu.

Första milen av sträckan hittar jag som handen i handsken, även om jag så gott som alltid springer den åt andra hållet. Finns även reflexer för löpning åt andra hållet. Så om jag blir osäker på vart jag är så kan jag alltid vända mig om och se om jag ser några reflexer.

Har alltid varit lite mörkrädd och tänkt att denna tur kommer att bli en liten kamp mot min rädsla. Men känner mig hur trygg som helst när jag tar mig fram i den mörka skogen. Tänker att det kommer nog bli skillnad då Vildmarksleden och Bohusleden skiljs åt och jag kommer in på en sträckning som jag bara sprungit en gång. Detta för ett halvår sedan och då var det åt andra hållet. Vet för tillfället inte ens vart jag ska av leden för att ta mig till Landvetter, men tänker att det ger sig nog.

Löpningen flyter på, och det är så tyst och stilla runt omkring. Det är en helt annan känsla att springa i mörker än i dagsljus. Det är bara du och naturen i din lilla bubbla som du lyser upp. Är även en häftig känsla när jag inser att jag verkligen känner till varje tum av denna led, lite som om det vore min egen bakgård.

Kommer till den punkt då Bohusleden och Vildmarksleden skiljs åt. Så nu börjar det riktiga äventyret. Kommer bara hundra meter innan jag har svårt att se vart leden går, i samma sekund så markerar min pannlampa att batteriet börjar ta slut. Glädjer mig åt att jag tog med extralampan, annars hade jag härifrån blivit tvungen att med svansen mellan benen ta mig till Öjersjö eller Partille för att hitta en nattplats åt Pinnen.

Med reservlampan på så springer jag vidare. Konstigt nog så smyger sig inte någon rädsla för mörkret på, utan jag kan verkligen njuta av att det bara är jag här ute i ingenstans och med underbar löpning. Springer aldrig snabbt utan nöter bara på i det tempo jag känner behagligt för stunden.
Kanske är det GPS sändaren som gör att jag känner mig trygg. Det där att veta att min position visas i realtid på nätet och att det kanske finns nån där ute som följer mig under min färd.

Det är så skönt och befriande att springa så börjar allvarligt fundera på om jag ska springa ända till Hindås. Men vågar jag det, hur mycket batteri har jag i lampan. I någon uppförsbacke där jag bestämmer mig för att gå, så släcker jag lampan helt och kan då verkligen njuta av den fina stjärnhimlen.

Vid nått tillfälle så vill jag bara försöka förmedla hur bra jag verkligen har det. Då jag vet att det är så många som vet om att jag är ute och springer ensam i skogen. Några tycker säkert jag är en idiot som ger mig ut ensam. Så lägger upp följande på stafettens facebook-sida:

Vildmarksleden by night! Fridfullt & stilla, samt stjärnklart. Dvs helt underbar löpning 🙂

Mellan träden så ser jag helt plötsligt en verkligen magiskt orange måne. Än en gång kommer tankar tillbaka om att jag är alldeles för lite ute och njuter av naturen.
Springer på och det börjar bli regn i luften. Är det slut på finvädret nu? Kommer fram till en plats där jag ser några hus. Plötsligt slocknar min lampa. Tar fram mobilen och inser att jag är i Härkeshult. Härifrån så går det en väg till Landvetter. Regnet tilltar och jag blir tvungen att ta på mig en jacka. Ser detta som ett tydligt tecken på att jag inte ens ska försöka att ta mig till Hindås. Byter till första pannlampan som iaf hade lite batteri kvar, så att jag har nått att tända i nödfall.Börjar springa längs med vägen och det slutar regna. Precis som om det vore ett tecken på att jag gjorde rätt val.

Springer sista transportsträckan mot Landvetter i mörker. Väl framme så lämnar jag in Pinnen för övernattning på ICA Kvantum och tar glad och nöjd första buss tillbaka till Göteborg. Kan ju säga att det var alla finklädda personer som skulle in till Göteborg för fest eller fin middag och leriga jag :).

Så till sist vill jag bara säga. Våga ta er ut och springa i mörkret. Det är mer underbart än vad man kan tro! Och får ni en chans att hjälpa Pinnen och dess väg till Linköping, så ta den!

Samt vill jag rikta ett tack till Helsingborg Marathon, utan erat initiativ så hade jag aldrig fått uppleva detta löppass som lätt tar sig upp på årets topplista för minnesvärda löppass.

Glöm inte heller att på något sätt bidra till Musikhjälpens insamling. Alla kan bidra på något sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *