Lisa springer vidare som fjällets leende krigare del 2

                      

Så byggde vi en ark, den skulle vara stor. Hundra hektar av trä och marmor två och två gick djuren in och sen drog vi iväg du och jag vi reppa Människan
vi skulle föra vidare arten jag hade valt dig väl, du var fertil, hade high class DNA och kindbenåker längs älven och ut mot Barents Hav
Arktiska Oceanen, och så gav vi oss av vi startar om dom kan stanna kvar och ta död på varann det hade blivit för mörkt här för lilla oss dom kommer ångra sig sen när dom ser oss friska på frodig mark och levande igen

Vaknar utsövd tisdag. Levande. Morgonyogar i sol.  Jag och en fjällhare vaken.Nötter och ägg. Salt och kaffe från en dansk sjungande kvinna. Hon gapar ännu mer när jag säger att jag sprungit 50km. Känner att jag klarar 52km idag. Det säger jag inte högt till henne. Dock till mig själv inom mig. Direkt när jag vaknat. Tar farväl. Startar. Utan telefon. Utan löpklocka. De enda ja vet är att ja på känsla kommer få uppleva fjäll hela vägen till Kebnekaise.

Första fem kilometrerna känner jag igen från gårdagen. Pigga ben i morgontystnaden. Sen kommer sten , uppför och det är inte lättsprunget. Men det är vackert nästintill magiskt. Säger godmorgon till allt vandrande folk. Spång spång, igång!
Under hela turen såg jag inte en enda löpare. Jag lyssnade enbart på tystnaden, naturen och porlande vatten.

och vi la till och det var dags att ligga Marvin Gaye på repeat tills alla var gravida spred sporer med handen och vänta på framväxten åker längs älven och ut mot Barents Hav
Arktiska Oceanen, du ville kliva av men jag sa: älskling det vi gör är större än bara du och jag dricker kaffe på en frusen isknaket under skotern och solen som står helt högt
om det här inte finns kvar så vet jag inte vad jag gör

 

Vaknar till mer efter kanske åtta kilometer av vit snö. Uppför uppför. Sten och en extremt mäktig hängbro. Godmorgon till tomt tjätkja. ”springer du ensam o inte med team o tv haha !ja och  idag 52km endel kvar och denna stäckning va vacker men uppför tack för saft vatten o kaffe. Samt småkakor i ryggan.”
På med ryggan tillbaka över hängbro. Km 14-18 bara sten jag ser. Tempot går ner, sten sten sten. Men jag ler. Vandrare jag passerar. Sedan går det nerför. Varmt massor av fjällvatten.
Kanske snart framme. Nej fjället är långt och även 25km.Så där! Rök bro vatten. Sälka. Så magiskt fjällvackert. Chips salta nötter o socker. Nu enbart i rosa sporttoppen. Det går tydligen toppen klockan är bara runt 13. En kopp saft. Iväg igen. Nerför och snabba ben igen mot 30km o totalt 80km. Så plötsligt pang. Ett nattsvart fall. Som kunde blivit totalt godnatt.
Jag klarade mig väl och har ett sår på knä, armbåge och två på magen. Höger lår helt blå.
paniken slog mig i det klara ljusettror lättare att trycka bort i vardagsbruset att allt försvinneratt jag går runt och häller vattenglas när allt redan brinner
tänk om huvudet eller armen fått mer av smällen. Blodet rinner av i fjällbäcksvatten. Forsätter. Det känns långt mot singi. Men mindre vind och känslan i Lisa mycket positiv.
Passerar trötta vandrare. Benen piggare av spring.  Jag behöver ingenting inte ens mentala verktyg som mantran. önskan mer är svalkan. spring spring. Svänger sen ner vid skylt singi. Ser husen och går /springer dit. Säger hej till ännu en glad stugvärd. Saft och kaffe. Oerhört glatt att klockan bara är 15. Då har jag ju sprungit ganska snabbt. Energi, uppför iväg igen. Positiva möten. Uppför uppför uppför. Täckning igen! ringer direkt mammi. ”Miiiilen kvar sen över 100km och keb jag är äventyrsbäst!” Okej. Älskar dig!
Tar nöd-snickersen först nu efter 90km tänker på storebror. Vilket positivt äventyr. Men sista milen är ganska tråkig. Sten och dy. Men lite porlande vatten och positva ord till vandrare.
Börjar räkna dem och alla jag ska springa ifatt innan keb som motivation. Ingen aning hur långt kvar. Skönt med bastubad och mat tänker jag. Men också fascinerad över att allt gått så bra.
Ser fel och tror en stor grön bergskedjesten är slutdestinationen. Sista tuggan snickersen. Börjar räkna fler vandrare. Hej hej hej. Till sist. Östgötar från linköping!
Vi känner igen dig, Linköpingslöpare! Haha fri någonstans? . Men nu är de mindre än 3km kvar o ch100km passerade. Ses o firar sen!
Firandet för mig består av köpt bröd och gratis pulvermos från kvarlämnat skåp. Salt salt salt.
I bastun är det så skönt. värme. yogar. tvättar äventyrskläderna och torkar dem i torkrummet.
många männiksor ler åt mig den kvällen. de ser äventyrslyckan i mig. jag ler tillbaka. Tassar på sockarna med saltsmak. rosa underställ och prat på östgötska såklart.
inga missöden förutom fall och att det va riktigt varmt. jag borde haft solkräm insmort. lärdom!  att det var 13,13,12,14km , jämna distanser mellan alla stugor gjorde det uppdelat, motiverat och enkelt fysiskt och mentalt.
Somnar skönt. Dyrt för en säng i överslaf. Men jag mår mycket bra efter 102km fjäll och det är huvudsak.
Onsdag vaknar jag o mår bra. Svettig sårig o varm såklart.
skjut mig vilken downer:leva i en dystopi dom kolla på en sci-fi på duken var det vi
den här kommer inte spelas på din radio eller på ditt dansgolv
luften är ren när vi vaknar upp
barnen är små, men dom ska växa upp
när vi dör ska dom föra våra ord vidare

tänk om vi skulle sätta upp en staty
med våra namn, bygga höghus
spelar ingen roll om nån liten art dör ut

I Lisafjällen är luften ren. äventyret jag bara ler. kommer aldrig dö. kilometer efter kilometer. ja, jag borde ha en fjälstaty.  eller omtalas på radio? bygger en staty  i mitt sinne en intervju till mig själv i mitt minne.  jag gör äventyren för mig. mitt inre. tårar nästan rinner!
onsdagen – morgonyogar och kort promenad innan stor frukostmat.
Vad gör jag idag? Jo springer till tarfala! det och mycket mer i del tre av äventyret 

 

2018-07-17T18:13:14+02:00 juli 17th, 2018|