Så byggde vi en ark, den skulle vara stor. Hundra hektar av trä och marmor två och två gick djuren in och sen drog vi iväg du och jag vi reppa Människan
vi skulle föra vidare arten jag hade valt dig väl, du var fertil, hade high class DNA och kindbenåker längs älven och ut mot Barents Hav
Arktiska Oceanen, och så gav vi oss av vi startar om dom kan stanna kvar och ta död på varann det hade blivit för mörkt här för lilla oss dom kommer ångra sig sen när dom ser oss friska på frodig mark och levande igen
Vaknar utsövd tisdag. Levande. Morgonyogar i sol. Jag och en fjällhare vaken.Nötter och ägg. Salt och kaffe från en dansk sjungande kvinna. Hon gapar ännu mer när jag säger att jag sprungit 50km. Känner att jag klarar 52km idag. Det säger jag inte högt till henne. Dock till mig själv inom mig. Direkt när jag vaknat. Tar farväl. Startar. Utan telefon. Utan löpklocka. De enda ja vet är att ja på känsla kommer få uppleva fjäll hela vägen till Kebnekaise.
och vi la till och det var dags att ligga Marvin Gaye på repeat tills alla var gravida spred sporer med handen och vänta på framväxten åker längs älven och ut mot Barents Hav
Arktiska Oceanen, du ville kliva av men jag sa: älskling det vi gör är större än bara du och jag dricker kaffe på en frusen isknaket under skotern och solen som står helt högt
om det här inte finns kvar så vet jag inte vad jag gör
den här kommer inte spelas på din radio eller på ditt dansgolv
barnen är små, men dom ska växa upp
när vi dör ska dom föra våra ord vidare
tänk om vi skulle sätta upp en staty
med våra namn, bygga höghus
spelar ingen roll om nån liten art dör ut
