Lisa springer vidare och berättar om Paris ” we were staying in Paris, we breath Paris för alltid”

Paris av The Chainsmokers   BETH- Paris, spotify candlelight mix
https://open.spotify.com/track/7osOvb2ro0elAiSyisoac3?si=OkT3kAf-RL-ewEwOD1NyhA
We were staying in Paris
Ja, det var vi faktiskt. Lisa, Adina, Christin. Alla flög dit på sitt vis. Magitrion.Lisa tåg -Nyköping-Norrköping- Linköping torsdag kväll(tack mamma som räddade mig)  Flyg fredag kl 06 (tack för ni gick upp med mig och la om infekterade skavsåret) från Linköping- via Amsterdam sedan i Paris. läste M. Atwood och bestämde mig för att vara en svensk björn med lugn. Fick en crossiant  av Air France och kom fram. Jag hade kommit dit vid lunchtid och inledde såklart på Lisavis med ett löpäventyr. Paris är verkligen storstadsliv och  att springa på gator mitt i city var inte optimalt. Men äventyr är äventyr och jag gick 6km och sprang 6km så de blev ett ”långt” äventyrspass, Hoppsan fredag eftermiddag! men , äventyren överraskar alltid med lyckan och plötsligt så stod jag där med Eiffeltornet rakt framför mig. Parisdröm
Reflekterade, log . Tog mig hem och var trött, törstig och hungrig. Skoskavet sved och värmen var skön men oväntad .  hade såklart långbyxor och långärmat i helsvart. Så stod Christin där och hade både längtat och väntat. Min fransyska som jag sa till henne på gih:s trapp med kaffen i vår hand. Känslor direkt. Allt är okej i Paris.Pling och den tredje var på ingång.
Fredag kväll satt trion tillsammans på en uteservering mitt i Paris. En tredjedel från tidig, slitig vecka på dagis, en annan tredjedel från slitig mattematik och en tredjedel från känslor, löpning och slit i forskning. Men med pasta, sallad och en fransk servitris bestämde vi oss för att starta magin i Paris. Prata, skratta, äta. Allt är okej. Så somnade vi första natten på hostel.
Jag hade kunnat åka till Paris redan 2015 för då vann jag en resecheck med Linköpings resebyrå Lingmerts.  Detta var det första  lite större ja vann. Minns hur överväldigad ja va hemma på gatan. söt va?
I Juni tog jag mig tid att boka resan. Precis innan resechecken gick ut. Jag har aldrig varit i Paris. Då visste jag inte att det skulle krocka med min forskningsvecka i Tovetorp. Löste det med kommunikation med skolan  och hittade loppet. Drömloppet 20km de Paris på söndagen i oktober. I samma veva bokade jag billigt hostel- jacobs in
Så fick jag med mig magitrion.  Blev fint inbjuden av loppledningen som såg mig som nordisk elit. Nu tänker jag inte elit om mig själv och kommer aldrig att göra. Det är inte för elit jag springer. Jag springer för leendet, upplevelsen .  I detta fall lite belöning, möjlighet hur ja sen 2015 jobbat o fortsatt springa och hålla mig skadefri med mental energi.
Dessutom, 2015 fanns inte ni i mitt liv. Tahiniligan 
Så nu sprang vi också för vänskapen i Paris. Adina mot 1.30 och hennes utveckling som skett. Christin skulle göra distansrekord på tävling men har haft problem med förkylning hela hösten så vi nöjer oss fortsatt med att springa 10km denna höstsäsong.
Jag hade haft uppsatsarbete veckan lång. skoskavet var verkligen ”igång” infekterat, svullet, bultande. Men träningen hade hållti leendet igång. Ja kände mig endå i den form som Lisalivet trivs i.
To get away from your parents
Nej, för alla oss betyder föräldrarna mycket. De stöttar och följer oss ” bästa loppappen någonsin” ”njut o lycka till” ” vi såg er på live tv:n, ni kom nummer i loppet så stolta över er”
And I thought, ”Wow
If I could take this in a shot right now
I don’t think that we could work this out”
Ja wow. Efter lite uppsats-ansvar- nejinteacceptalbelt Lisatårar och bra sömn med öronproppar i öronen så sprang jag  för andra gången i Paris . Kaffet av Christin. Adina sov ut.  30minuter morgonjogg. hittade en gata med inte allt för mycket folk. Vimsade runt på känsla. 30minuter plus 4x100m med flow. Väl tillbaka tog vi en långpromenad. Handlade allt det våra magar ville ha. känslan av baugette, grönsaker, frukter och plötsligt en lördagsmarknad var overklig och magisk.  Christin gick där med baugetten på riktigt. Vackra franskyska! steg efter steg tog vi oss till Seine.allt är okej.
Jag ville ha med den där jordgloben hem i trä. Men den kostade många euro och hade inte klarat handbagagets utrymme.  Här.här.här. sitter vi och brunchar och återhämtar. Vi tänkte wow. Vi i Paris, tour de eifeeeeeeel. baugetttttttte och hummus, kaffe, mums!
Äventyret fortsatte närmare tornet. men vi skulle först vända upp och ner på mässan. Det gjorde vi bokstavligt. I alla fall toaletten! Sen va vi glada över de fina namnen på nummerlappen och seedningen. Den sprakande t-shirten och de kalla vattnet med saltsmaken.
I oss känslor med mantrat allt är okej. Mässan va wow och vi blev spralliga. Peppade. När ja frågade om hur många tusen startande det skulle vara fick jag svar. you start alone with elitegirl 9.52 . PUH. Inget svar om deltagare totalt. Men vi förstod att det var många. Adina i första startgruppen bakom. Christin hejjande och stöttande.
Vad vi upplevde på lördagen.  Det var sommarvarmt ute. Vi njöt verkligen av staden och vänskapen. Turkosa påsen på ryggen gjorde oss tryggare.
Out on the terrace
Som blev en park vid Eiffeltornet, tog vi rast. eller Adina sprang mitt i parken. Så vackert. jag läste bok på gräset. Christin satt bara o va stilig i Paris.  inhandlade miniatyrer av tornet i guld. Sedan kände vi att vi inte kan promenera mer. Så vi gick uppför trapporna i trocadero. Adina tryckte en crepe med banan och nutella. Spred chokladlycka över det hela! Skrattade och log mera. Christin o Lisa ville ha merra av den godaste ecpresson de upplevt. Plötsligt fick vi besök av ”farmor”. Mitt i parken. vitt hår och styrka. wow!
I don’t know if it’s fair but I thought ”How
Could I let you fall by yourself
På hemvägen skulle vi spara benen lite. Det hade blivit många steg. Så vi tog metero. Hade koll Paris tunnelbanesystem. Stolta. Sen blev de ett litet fall. Vi lärde oss mycket om oss själva o varann.  Sista tunnelbanan bara försvann och bussar va inställda. Lisa hon bara sprang sprang sur. Christin ville detsamma. Adina va lugnet själv. Men som magitrion vi är var vi hemma i vårt lilla hostel. Även om äventyret blev över 23000 steg. christin sjöng torn för mig. Jag har väntat och längtat över att få höra även hennes toner. Adinas och christins toner stärker mig.
While I’m wasted with someone else
Känslor. vänskap. Lycka. Vi duschade . vilade. yogade. gjorde singelligan snygga . naturliga, inser att vi har den unika vänskapen. Där vi alltid förstår och tillåter. Magen kurrade så vi gick ut.  Löpmaten skulle va både god, mysig och mättande. Så vi strosade lite till i Parisskymningen. så hittade vi dit där det såg fullt ut men vi fick erbjudandet ” finns plats där nere” okej vi ser på det” väl nere i källaren kunde det bara vara vi tre, högläge och inga mer intryck efter den äventyrslördagen i Paris. Christin fick in en specialare . Lisa och Adina delade på tonfiskpasta och vegetarisk pizza. Mend mycket vatten och  salt!  vi skrattade och pratade mycket märkliga kravlösa saker.  Vi strosade hem om natten. Helt överväldigade, magiskt berörda av lördagen.
If we go down then we go down together
Att verkligen ha med sina vänner i löpningen. Springa med glädjen. Vi var verkligen i Paris tillsammans. Men lite ensamma. Till exempel så gick Christin ut klockan 06.30 på söndagen och köpte färska baugetten, Lisa pre-race yogade i korridoren och Adina sov med folk som natthostade…
Tillsammans satt vi på hostlets utegård i morgonmörker och åt frukost. Det magen tillät. till exempel 2 liter grapejuice. jordnötssmör. banan och kaffe i heninkenglas. hurra!  allt är okej. magi i paris. vi. knöt toffsen!
They’ll say you could do anything
Sa egentligen ingenting mer till varann än att nu tar vi tunnelbanan till Trocadero. Vi visste ju och vet ju att we can do anythingtillsammans. Ute var det varmt. shorts. linne och dubbel nummerlapp. Så klev vi av i trocadero och stod där i magisk häpnad. wow. Jag fixade nummerlappen.Andades. adina gjorde hunden och duvan. Dags att flyga!!!
They’ll say that I was clever
Adina mattematiker hade tappat sina nummerlappsfästen.  Var är fokuset hehe. Men det är på något sätt avslappnande. Mer än att sätta sig i elittältet och vänta på att magen eventuellt  vill ut med skiten på grund av nervositeten. Vi hade varit noga med tiden och det var lugnt. Trots 26000. vid Eiffeltornet.  Det var liksom vi. trion. allt okej. Så de löste sig med fyra säkerhetsnålar och fästa med från elittältet. Adina visste starten och jag med. Så jag gav henne 4 nålar. Plötsligt var de bara 3 och vi förstod ingenting. Vart tog den vägen???? magi! Trion är ju tre..jag blev sur men lugnade ner mig med kaffet i solen.  Lämnade mina vänner och gick in i fokuset.  Hade en av livets häftigaste uppvärmning. Vyn och solen. Sen var känslan långt ifrån raket i mina ben. de va tjocka, stumma.tunga.
Men är det något jag kan är det acceptera. njuta. Ja o om det ens var någon i eliten som hade ställt sig på startinjen med det variga, sårliga, blodiga hålet i hälen hade jag varit förvånad. Men jag stod där. Glad leende ville. De andra va rätt bestämda och nedstämda. Jag ställde mig längst fram.. precis som Ultravasan. Andades in sommarvarmt.  Sen pang. Där blev startskottet av 20km de Paris.
If we go down then we go down together
Ja tillsammans. Jag hade som mål att hålla runt 3,40 men framförallt acceptera kapaciteten och njuta av upplevelse. Jag hängde med de första i eliten första biten. Hade de varit självförtroende a la 2017 hade ja hängt med dem. Fortfort gick de inte. Men jag släppte lite på kullerstenen uppför . Hade lovat att inte göra raketstarten och sen ta slut o få lida.
Min känsla är stark uthållig ultra men inte sådär raketsnabb som ja vart i 3.30 o de känns inte som någon förlust. lisalivet trivs. Men det blev lite ledsamt när ja redan efter 3km blev sådär helt ensam. Men. som tur var kom ja ifatt en fransyska och vi började springa tillsammans. Hon hade också som mål 3.40 fart. jag släppte titt på klockan och tittade istället på den fina park vi passerade efter 7km. hon sa då. ”noone behind” Då slappnade vi av lite och det flöt på bra. banan var totalt underbar.
– motvind.
-skoskav
-tunga ben
jag är endå positiv då 10km passeras och ja tar en enervit liquid.
fransyskan gör ett ryck och jag hänger på.
Att herreliten har passerat oss var riktigt riktigt coolt. Vid 12 km är de riktigt riktigt hett temperaturmässigt  och jag blir nästan påkörd av en kille på sparkcykel. Tappar lite flow men inte fransyskan.
Sen det som lyfter leendet. Den svarta toffsen i sammet får sitta kvar i håret.
Det är din sammetslena röst vid passering 14km.  christin hörs o cyns av alla i publiken. Sedan går det nedför i en tunnel. Jag häller massor med vatten över mig. Tar enervitabletter. Inser att ja kommer klara det helt okej.  Med en riktigt fin placering.
Att se en elit avsvimmad i diket är riktigt otäckt. Elitidrott- värt det?  Så kommer motvinden och uppför och det är där ja känner mig starkast.  Går förbi fransyskan och vi ser kenyanskan i slutet.
Tyvärr förvirrad då gröna linjen på marken är borta i slutet. Fransyskan rycker och jag accepterar och njuter . Trivs med känslan. Jag behövde känna det även om jag är mkt nära den där 5e platsen. Men jag njuter verkligen av lärdomen, upplevelsen och att ja slutade 7e!!
Behövde inget mantra. Jag var mentalt och fysiskt avslappnad. Det enda jag tycktes höra var christins ord vid 14km samt hennes magiska ton från kvällen innan då hon sjöng ”torn” i magiskt högt klart tonläge.
We’ll get away with everything
Tar av alla kläder. slapp precis dopingkissa. tur jag var uttorkad. puh. kramas . Ler o skrattar åt allting. fjantar! o framföallt när Adina tar av  sig sin sko! o vad i ! magiskt där ligger den 4e säkerhetnålen! !!!!ÖPPEN i SKON! hon har sprungit 20km i fina starka snabba snittet 4.40 på säkerhetsnål.  magi. vi. paris!
Let’s show them we are better
Let’s show them we are better
Let’s show them we are better
Kanske kunde och skulle sprungit snabbare. Eller bättre med kritiska tränar/löpare ögon. Men vet ni Lisalivet o stegen log som bäst bäst bäst.
Jag är stolt. över loppet och upplevelsen. Över mina magiska vänner.
 kyssen av den franska ledningen som var så glad över mig glömmer ja aldrig!
We were staying in Paris
Vi hade så kul kul kul och jag älskar min Lisalöpning. Jag älskar även mina vänner i mitt liv. det kallas magi!
To get away from your parents
You look so proud
Christin såg så stolt ut. Våra föräldrar bjöd på glädjetjut hemifrån.
Standing there with a frown and a cigarette
Vi gick sen ut på kvällen och unnade oss ett ägg med majonäs!! Sen ett glas vin självklart inte en cigarett. Vad avslappnat och kul vi hade. Allt är acceptabelt.
Posting pictures of yourself on the internet
De gjorde vi faktiskt. många många många bilder. Ett minne för livet.
Out on the terrace
 Satt vi efter loppet var pigga.  Upplevde kyrkan. Vyer. shopping. stros. prat, picknick, pain de chocolate. skratt. toffs. vänskap. Helgen hade känts som en ultra. Tiden stod stilla.
We breathe
Det gjorde vi verkligen. Magitrion och för alltid fortsätter vi andas de känslor vi kände i Paris.
Adina åkte hem kl 05 på måndagsmorgonen. Medan jag och Christin fick ännu en magisk Parisedag. Vi gick på känsla. sovmorgon, kort återhämtningsjogg för mig , hoppack, utcheck, sen utefrukost med baugette,
”åh här vid denna cirkus-tivoli minns ja” , stros i parken, shopping,vintage, prat, väcka benen i  starka trappor. innan vi förstod att vi kunde gå till moulin rouge- sen ta tunnelbana till triumfbågen och insåg att vi därifrån kunde ta bussen till flygplatsen.
Vi kunde sitta i den stekande solen och skriva vykorten. ecpresso. stark. Rita på kartan allt vi upplevt. Säga att detta berättar vi för barnbarnen och gör om till då det är höst nästa gång. Ringde Adina och berättade om måndagen. Kramades på riktigt och över telefonen över Europa.
 
for alltid We breathe… Paris! 
du ser så glad, stark och hälsosam ut Lisa sa mamma när jag klev in genom dörren kl 00.15 i barndomshemmet. Det är för att må bra, uppleva och le lisa springer.
Tack 20km de paris.  Alla som peppar, förstår och låter mig springa för den löperska jag är.
En ny vecka och nya kilometer fortsatte. Uppsatsen är dessutom godkänd och check!
Lisa springer ALLTID vidare och nu med denna parisupplevelse i sina ben!
En trappa i Paris. en trappa hemavid. starka steg med min magi.
2018-10-20T19:12:42+02:00 oktober 20th, 2018|