Lisa springer vidare och är sin leendeultratrailVmLisaget! 46a av 159 trailvmkvinnor

Lisalivets andra VM äventyr i svenska landslagskläder.

Såklart Lisa vill skriva om det!

Vad jag ler nu måndagen den 10e juni då jag inser att jag faktiskt inte drömmer. Lisalivet är verklighet

Jag har nu sprungit 2 världsmästerskap i helt olika dicipliner. Dessutom vågade jag följa min Lisaplan #leendeultratrailvmlisaget

hela vägen fysiskt och mentalt ensam utan tränare och nådde fina resultat med många leende tävlingar månaderna innan.

Nu väntade mitt livs utmaning. Mitt mål var att klara det. Mitt mål var att vara mer mentalt och fysiskt vältränad än någonsin.

Mitt mål var att bli uttröttad och allt under 6h mellan start och mållinje skulle vara leende för Lisa. Att vara en stark, ung ny medlem i det svenska ultralandslaget.

Vad var det som var så utmanande för Lisa?

Det tekniska. Det var stenar, klättring, klipphällar med linor, branta nedförslutor i både vattendrag,sand-grus. Varmt. Trail utomlands är inte samma som svenska alltid. De hade ja känt på transgrancanaria..minst sagt..Många i startfållan 450 totalt 159 dam +54 nationer riktigt grym nivå på löparna dessutom. Trångt och knixigt i start.

Men det positiva, banan var testsprungen innan naturen var totalmagisk och lisa älskar sin äventyrslöpning på en distans med höjdmeter som var rimliga.

 

Onsdagen

Började dagen redan 3.45 då jag gick upp, klädde på mig blågula tightsen och en svart kofta och tog en taxi kl 04 till Hornstull. Där jag sedan fortsatte med flygbussen 04.30 för att sedan 06.00 få en stor kram av landslagsledaren Kerstin. Redan då kändes det som att detta kommer bli en så leende upplevelse. Sen dök sanna upp och även Lantzarna. Där jag fick en lika stor kram av deras mamma med värmande ord och minnen från då jag ”slog igenom på ultravasan aug 2016” . Minns så väl att ja misstog henne för elitlöperska<3

Vi satte oss på Sas-flyget som skulle ta oss direkt till Lissabon. 4h 30min . Jag försökte somna om, vilket jag också gjorde. Men bara en kort stund.

Jag hade sådan tur att marathonbenen kunde sträcka ut på sätet brevid. Var inte direkt hungrig men knaprade på pappas Vm-brödbulle och en bar från enervit. Egentid.

Som när jag var vaken spenderades åt 2 böcker

för visualisering – fåglar med boken ”fjädrar”

Samt för mental träning med tough love av Johannes Hansen- som jag verkligen rekommenderar

 

Kroppen hade känts fint hela resdagen. Sen känns det alltid märkligt att ha varit vaken supertidigt och ha flygit en bit.

Resan fortsatte dessutom med cirka 2h bil till staden Coimbra. Jag satt bak och försökte slappna av så mycket som möjligt.

Klockan var runt 2 och magen kurrade. Vi gjorde incheckning på både hotellet och VM och fick en fin tröja, flaska och armband runt handleden.

Sedan var det dags för en lunch som var lite sen, men  endå helt ok. Inte som förra vm, enligt de rutinerade trail-vm deltagarna i gänget.

Men jag tyckte det var helt ok jämfört med marathonbuffe som mestadels består av ren sallad och ris. De fanns soppa, bröd, sallad, någon varm rätt. Efterrätterna, som jag brukar låta vänta till efter loppet gick inte att undvika de var både smaker av choklad, nötter , frukt och grädde. Jag behövde dessutom en ordentlig laddning igen.

Vi satt runt bordet i blått och gult.

Därefter fick jag ett erbjudande som var fint samt dumt att tacka nej till. Att åka bil till Miranda do corvo och springa första 10km av banan, sen bli upphämtad där och åka direkt till hotellet igen. Som tur var fanns det också en kaffemaskin med godaste ecpresso. Så nu blev jag pigg , positiv och  sugen på min första löpning sedan 2.43 -Stockholm Marathon.

Vi stannade och köpte vatten på vår välbesökta lidl i Miranda.puh inte igenkända!

Sen kändes det över förväntan. Benen och känslan i kroppen var underbart och piggt. Inte slitna känslan. Det var lagom vart ute och på banan hade det blommat ännu mer. Det var vackert. Härligt att springa med Jocke och Johan. En timme gick fort och jag fick med en positivare känsla än jag trott.

Vi sprang ca en mil , 60min isch. Två nyheter dök upp. efter 2km skulle vi i ett vattendrag , alltså du kommer bli blöt direkt. Sen en tunnel ca 1.50 hög, mörker med forsande vatten samt stentrappor  att kravla/springa fram genom efter cirka 8km.

Jag var dock mycket positiv, lycklig och avslappnad. Det var sommarvackert. Porlande vatten och mer uppröjt på stigen.

Vi åkte bilen hem till hotellet igen.

På kvällen åt vi middag , därinnan hade alla anlänt och vi hade lagmöte. Insåg att vi nog kommer sakna variationen i maten  och att samma bröd, sallad och pasta blir en vana.men magen måde bra, det var det positiva! salta salta och olja lite extra

Jag somnade gott med samma roomie sedan lägret Johanna. Så hon var redo på att Lisasa eventuellt kunde prata samt vill gå upp tidigt.

Torsdag

Startade jag ensam med en riktigt god känsla. Typiskt Lisa att förstärka den med att spegla sig och låtsats sig ha en morgongloria!6km morgonjogg och jag hittade fågelkvitter i solens stigning på en träbro i otrolig park-grönska. sedanfrukost och vila på sängen nu hade jag dessutom börjat på nästa två böcker för äventyret.

Allt är möjligt

All den luft som omger oss

Lisa ville springa ett pass till med test av sin utrustning. Lisa, Fanny och Johanna sprang 3km tillsammans innan jag ökade farten och avslutade i en lerig backe upp och ner 6*30/30 sekunder och doftade på vackraste hortensia som belöning.

Efter det god lunch . Sedan var det medicinskt möte och info. Jag slapp lämna blod, vilket var skönt. Sedan åkte vi iväg till en annan Lidl och handlade. inga salta pinnar eller rödbetsjuice. Men lite annat.

Sedan vilade jag och tänkte på annat. Inte samma känsla. Trött, varm och tung. Ute spöregnade det vilket var mysigt.  Jag piffade mig med blågult på händer och fötter. Lyssnade på en podd som gladde. Samt också 24hmaria i marathonpodden.

Men sedan gick jag ner och simmade en stund, på med äventyrsmössan och blågula mjuka lena tröjan som morfar hade gillat.

Allt kändes leende igen och vi åt en stor och god middag i sallskap av massor av olika människor från nationer världen över

 

Jag somade redan 20.30 denna kvällen. Perfekt! Alltid somna tidigt torsdagen innan lördagsrace.

 

Fredag

Var det en oerhört magisk morgonjogg. Mina ord i träningsdagboken var dessa

Magisk morgon tidigt med kersrin o annika kl 06.30 emsamma.skogen 3km”

”sen ensam vid ren o skär totalmagi vid kanalen.vattendimma som steg i solens stigning sprang 10km progressivt.denna resa har ja gjort bäst på alla sätt”

 

 

Jag hade plockat blommor i olika färger. Sedan var det god frukost där den naturella yoghurten, äggröran samt nybakta frallor med russin i,var favoriter. Till kaffemaskinen var det ständigt kö av löpare, haha.

Dagen fortsatte med en häftig flaggparad. Jag saknade såklart min storebror, men vad vacker han var på sin stora examensdag vid störsjöns vind i Östersund. Tillsammans är vi alltid som familj<3

Med tråkiga nyheter från min hemstad Linköping. Bombattentat. Obehagligt. Andas, fokusera. Inte tänka på saker du inte kan påverka.

och flaggparaden drog ut på tiden. Men det var endå magiskt att få ta del av, värmen var okej det var en häftig grej att stiga upp på scenen med laget. När vi tillsut var tillbaka och fick ta del av lunchen kunde jag slappna av igen.

          

Dessutom hade jag fått rödbetsjuice under eftermiddagen. Eftermiddagen som återigen spenderades med bok i högläge. För att sedan gå ner i poolen för att stretcha , yoga och simma lite kort.

Flaskorna och energipaketen för lagning var inlämnade. ”med snickersen med så bryter jag aldrig” ”denna flaska har varit med sen vårruset o stinker chilimayo men den ska med”

Vi hade lagmöte igen med sista info om att det enbart var lagning av Kerstin och Annika redan efter 19km, sen fick vi klara oss själva med vätskestationerna arrangörerna ordnat.

Vi kollade igenom banan, kläderna och starttiden.

Samt den obligatoriska utrustningen med visselpipa, mobil, räddningsfilt och vattenbehållare.

 

Vi hade vilat i högläge tillsammans.

 

Kvällsmaten var nu riktigt Lisagod. Vegetarisk spenat-ravioli och bröd och god sallad till. hurra och skål med ett glas rödbetsjuice till.

Nu hade alla böcker lästs ut och kvällen spenderades till D.N podinspelning på umara.

Jag somnade till den..nog för mitt kamomillte är lugnande men jag är bra på att slappna av och söva när jag vet att jag behöver det. Sov med äventyrsmössan på huvudet och benen halvt i högläge. Allt var förberett och jag sov gott även sista natten.

Lördag

Klev upp klockan 05.45  gick direkt ner och tog ett kallt morgondopp och några korta längder simning.

Kroppen kändes pigg och lycklig. Jag hade lyckats igen att ladda rätt för att prestera på självaste loppdagen.

Till frukosten kände jag mig hungrig och intog yoghureten, äggröran, färska russin-bröden med ost , rödbetsjuicen och extra salt som hade fungerat fint dagarna innan.

Lite kort vila innan vi tog bilarna och åkte till starten i Miranda do corvo.

Jag satt i baksätet och slappnade av så mycket som möjligt ” all energi till startlinjen”

Lyssnade på min musik för loppet. Som nu var komplett med 44 låtar. 44km= 44 låtar

Vi var framme i god tid. toalett, vara ensam och förbereda löpväskan. Värmde upp kort, kort och såg till att jag hade lugn andning och positiva tankar. Målade med svenska flaggan på höger lår samt höger arm- precis på samma plats som inför Sm i Marathon veckan innan.  In i startfållan som var helt smockad ja. Men lisa leende lugn och laddad. Lång dessutom!! Allt kändes faktiskt bra.

så sen var det start!

1-10km

Fick en skön start och armbågade nog bara en eller två personer. väskan kändes bra, benen pigga. Temperaturen hanterbar.

Det började på asfalt och kullersten alla samtidigt. Fick syn på Fanny och sprang med henne uppför den branta ,branta backen till gubben som nog skulle föreställa Jesus. Sen var det ner på branta , branta trappor  i kullersten. Här var det inte direkt läge och ramla och göra faceplant. Det kändes kontrollerat och jag andades Lisa. Sedan sprang vi på de nytillverkade träbroarna över vatten. Ut på lite asfalt sen efter cirka 2km in i den magiska grönskan. Det gick snabbt men asbolut kontrollerat. Det var fin känsla på stigen och jag fick okej flyt trots antalet löpare. Sedan lämnade vi stigen för att passera inuti djurparken, här sprang jag med fanny jämsides.  En stor djurmaskot dök upp och ville göra high five efter 3km. Efter det var det en backe på trätrappor och sen ut på mjukt lerblandat grus, precis nedaför den orangea pyramiden där vi genomfört bästa backpasset på lägret. Tror 4km pep precis samtidigt som det bar av nerför.

Här var det ”lätt” nedför då vägen var ganska bred samt hårt underlag. Kilometrarna tickade på och värmen tilltog. Första vätskan passerades efter 7km men jag drack ur min egna camelback med stark enervit-sportdryck.

Vägen var relativt enkel och inte så teknisk och passade mig, för min snabbhet. Därav att jag var med bra i start. Dock var det redan första 7,1 kilometrarna över 280meter höjdstigning.

Det var publik som hejade och jag gjorde min grej.

 

10-30km

Milen passerades på omkring 55minuter, men här lossnade också mitt tejpade klockarmband. Jag tog klockan i min hand, sedan började de ordentliga klättringarna som dessutom var mycket mer tekniska och knixiga. Klättringarna kändes riktigt bra- det är en av de bitarna jag är mest glad över i loppet. Att ja var relativt duktig och stark uppför samt i klättringen.

Men inte som fanny och johanna för här vid milen ungeför passerade de mig. Johanna plöjde fram på kanten. Några sekunder senare insåg vi också risken på löpningen. En norska låg och skrek framför oss. sjukvårdare kallades till platsen. Först trodde vi benet var helt av , men tydligen hade hon istället hållt på att skära av sig benet . Ett stort djupt hack i benet syddes tydligen ihop senare.

Ja bestämde mig för att mosa ner klockan i väskan och skita i tiden fullständigt och bara tänka, ett steg i taget, ta sig fram mot mållinjen. Det var så bra beslut, ja tror verkligen det gynnade mig att bara kriga på utan någon relatation till tid eller tempo. Lisakänslan styr, den var ju starkast nu på äventyr.

Jag fokuserade istället på avslappning där det var magiskt . Springa och inte tappa löperskor framför samt, ja hantera att inte ramla . Ständigt dricka och försöka hantera solen och värmen som ja, verkligen tilltog under dagen.

mellan 7-16 km hanterade jag också över 620 meter stigning. Som fick sin belöning vid första och den enda stationen med Kerstin och Annika. Jag ropade, detta går så himla bra hurra! Tog min cola o en snickers till väskan. Hällde vatten över mig. Jag hade bett om att inte veta hur ja låg till, det var inte väsentligt utan bara stressande.

Dock blev det en extra belöning efter ja besegrat en trappa och klättring då en norrman ropade, du är ca 15 min från damtät och cirka 35a i loppet. VA? jag blev överlycklig och slappnade av.

Dock var det ju mycket långt kvar och framförallt mellan 16-29km skulle över 900 meter stigning besegras.

Jag fortsatte fokusera på stark känsla och sen i ett svårt tekniskt (för mig) parti lät jag löpare passera men jag kom faktiskt ifatt en löperska från nya zeeland + en till från något asiatiskt land. Det kändes wow men nationer så långväga ifrån.

Jag och den mörkhåriga unga nya zeelnedskan hade sällskap mycket länge och nu började jag verkligen känna av värmen. Jag drack massor från min behållare

Sedan skymtade jag vindkraftverken. Innan det var det klättring, klättring , klättring där ja faktiskt va stark och va mitt i ett stort gäng. Efter de var de lättare sitg men i konstant stigning. Här ville ja springa snabbt då 20km exakt passerats men värmen ville annat och jag gnetade på samt kissade mitt på stigen. Toppen nåddes, hade blivit passerad av 2 och passerat 2  och hade nya zeelendskan framför mig.

Nu bestämde jag mig. Jag ska inte tappa mer än 15 platser. Då är jag ju top 50 i världen vilket är så mycket bättre än jag kunnat drömma om.

Bestämmer sig lisa. Då bestämmer hon sig. Så dessutom, shit de måste ju gå riktigt bra för laget. Jag vill bidra med det bästa jag kan!!

 

Det började med att jag gjorde ett platt fall. haha. Men fallet gick bra, här var dessutom stigen delvis helt underbar.

En norska passerade och det blev en ny tanke- den svensk norska fighten. Hon var stark nerför. Jag var stark uppför o på platten.

jag sprang på fint men sen tog jag helt slut vid omrking 28km. jag var så törstig och svimfärdig. men som tur var höll jag mig på benen till vätskestationen vid 30 km där dessutom annika stod och ropade Lisa du är så stark!!

kroppen svarade också starkt på att jag ”badade” i vattenkranen samt på colan jag klunkade.

direkt efter fick jag också support av bästa svenska supporten. de såg förvånade ut o jag tog de positivt, som att ja liksom sprungit fortare än de trott.

jag gnetade o gnetade på. nya zeelendskan framför norskan bakom. passerade indiens manliga representant och hade en dam från Portugal med mig. alla hejade på henne. jag vart kallad ukrainska samt brasilianska.

jag var stark. jag var varm. blev illamående men fick i mig dricka, dock inte alls något som skulle tuggas. så min tänkta snickers o barfiesta uteblev.

gnet, gnet och så tänkte jag lite på leendeultratrailvmLisaGET

att det var jobbigast mellan 20-30 va inte så märkligt, de va varmt och det var massor med stigning.

30km- 45 km och målgång

tillslut tillsammans med norskan kunde jag passera Gondramas o ropar till en nordisk man i publiken att det är svensk norsk fight!

duschade iskallt i vattenkranen igen och klunkade colan. mums! min vätskebehållare var tom men jag hade enervitabletter som gav sockerkicken sista biten.

nu är de inte så långt kvar tänkte jag här..men då var det ju faktiskt över 10km kvar.

norskan drog iväg och det bar av rejält nerför. där hon tyvärr var starkare. fasiken!

mellan 36-39km sprang jag nog som långsammast här var det lätt sluttning nerför, tekniskt, klippigt o steningt och samtidigt varmt. men jag gjorde verkligen allt jag kunde. utan några fall. bara lite blå och blodig blev jag. norskan tappade jag då hon som sagt var starkare nerför, men nya zeelendskan tog jag!! hurra! sen ville ja dö för ett tag. de gick sååå långsamt och jag kom verkligen inte framåt bland sten berg och rep.

blev passerad av portugisiskan o även en till från samma land precis i slutet samt en riktigt duktig polska. men jag slog också många riktigt meriterade traillöperskor.

Lisa hade dagen- hon gjorde verkligen sitt yttersta för laget och för landslaget !  tillslut såg jag skylten med 5km kvar. nu ville jag bara kyla ner mig och andas vila. som tur var fanns det oväntat extra vatten samt att en man drog upp tempot framför mig på stigen sista biten.

sen såg jag det rosa huset. vilket ja visualiserat att dit ska jag oavsett om jag är halvt död med brutet ben. då insåg jag att ja faktiskt har klarat mitt andra vm. De va ingen raketfart sista biten men johanna stod och ropade heja lisa du är bäst. sen svängde jag in på målrakan. Blev helt chockad när det stod en fyra först. Lisa under 5h på den banan. som hon trodde skulle ta  minst 6h!!

i målet stod kerstin och vi kramades! Lisa brast i tårar. stoltast, överlyckligast, wow vad hon utvecklats!

Lisas resultat 4h 55min plats 46 av 159 kvinnor

Svenska damlaget 6a med totaltid 4.27 (fanny), 4.43(johhanna) och 4.55(lisa) sanna (kämpande75a)

 

Jag tog mig till duschen och ville kräkas. Det gick inte men efter telefonsamtal med familjen samt susanne o christin kändes det som Lisalivet var tillbaka. Vi fick i oss lite mat på en trapp utomhus innan vi hängde runt. Tog ”utan trosor” massage och sedan avslutade allt med en ganska långdragen men mycket vacker priscermoni på toppens vy i kvällsolens sken.

Magiskt var det att blicka ut över bergen och inse att högt där uppe bland vindkraftverken var du idag Lisa.

Middagen blev sen men smakade bra. Somnade gott som en del av ett fantastiskt härligt svenskt ultralag.

 

Söndag

Var det bara att ta en snabb dusch och stå riktigt tidigt upp. Bil och sen en skön kaffe och frukost i sol i Lissabon innan vi flög via Köpenhamn och Stockholm. Jag sov mestadels. Sömn är ju livets bästa återhämtning, så tog vara på det!

Väl hemma packade jag upp, yogade, badade, skrubbade fötter och vårdade sår.

Nu fortsätter jag med Lisaåterhämtning i Stockholm några dagar. Ler,inser, firar och mår fint. Stoltare och starkare än någonsin. Med målet att vara sommarens mest leende och ständigt groende Lisaros!

Tack för alla fina ord och tack till svensk friidrott för ett äventyr som fått Lisa och gro och på Lisa ni tro!

 

 

2019-06-10T16:42:57+02:00 juni 10th, 2019|