Blåa soffan, på bebispläten i fårull. Slitna ben i högläge.
27 år nu tydligen.
Ord jag skrev för ja, nästan 2 veckor sedan.
Idag är jag deppig, lätt förkyld och my coronastory har sin minst leende dag hittills
jag har varit sjukt stark o positiv så idag ska jag vara negativ o svag.
ensamt. långsamt. hopplöst.
1333 döda i covid i Sverige.
Kan knappt vara jag, men om några timmar så kommer leendet vara tillbaks.
tacka vet jag promenad, yoga o varmt bad.
styrkan i mitt jag. att vara ensam, stark. allt är möjligt hon kan allt.
Jag har fyllt 27 och allt är väldigt konstigt.
Jag har varit i Linköping nu nästan 2 månader.
Har fyllt träningen med leende , frihet och äventyr.
Vilken vacker sky.
popcorn poppas som återhämtande belöning
Försöker tänka långsiktig utveckling. Är ju faktiskt bara 27 .
Känner stor tacksamhet över mina SM- medaljer, vasaloppskransar och mitt banrekord på Bislett jag drömde om och hann förverkliga detta coronaår.
Försöker vara tacksam och uppskatta varje fritt, friskt och leende löpsteg och tid i rörelse.
Det är verkligen det som är viktigt.
Sedan sprang jag in i påsken 2020 .
Med temat påsmmilessmiles som får ett eget inlägg:)
