Lisa springer vidare med en Smile and wave festival och Vmkvartett

Vi gjorde ett val!
Vi skapade vår Smile and Wave festival!

I la France och vi kan i Cannes.

Nu spelas den ärliga, roliga och häftiga film upp om hur vi kunde I Cannes den 17e oktober 2021.

En springande och numera även en lite mer swimrunnande Lisa ringde Mattias tidigt i höstas. Per och jag hade pratat igenom framtida mål och satsningar och han tyckte att jag skulle sväva vidare i min utveckling samt mersmak av mitt första ö till ö 6e september 2021 på tiden 10.07.

Per följer sina beslut och liv och vi kommer alltid ha fina tävlingar, tid för träning och liv tillsammans.

Men som sagt, tillbaka till samtalet med Mattias.

Vi bestämde oss för att ta steget vidare från Göteborg sprint och en fin vinst , men framförallt starkt swimrun i vår första tävling tillsammans.

(Vår historia är leende coach samt vänskap relaterad och Mattias bor i Mölndal och tävlar inte för Ik nocout.se)

I grunden är Mattias en bollspelare som jag , dock kryddat med orientering. Som övergick i en otrolig utveckling i simning och då sen rätt val swimrun med fokus glädje med hög ambition.

Mattias har haft sin livs Swimrunsäsong med otroliga lopp tex med banrekord på ö till ö sprint final 15.

Vi bokade hotell, flygbiljetter och startplats fixades.

Datumen skrevs in i kalendern och mantran skapades.

Jag ringde Mattias igen efter jag sprungit Stockholm marathon helgen innan och berättade att jag var leende, nöjd och 100% Lisa.
Att jag nu skulle fokusera allt på att ge absolut allt jag kan i Cannes.

Kroppen har känts återhämtad efter 10h på ö till ö . Mentalt har jag jobbat målmedvetet och hårt för att känna mig motiverad och fokuserad på ett väldigt tufft och långt uthållighetslopp än, en gång.

Men att få möjligheten att göra ännu en tävling med en god vän och en Mattias i sitt livs swimrunform har verkligen varit drivet som behövts. För att lägga ner det jobb som behövs.

Vi hade en gemensam dröm.

Att kvala in till ö till ö och Vm I swimrun.
Mattias största dröm. Min dröm om ett 4e VM.

Men en dröm måste vara rimlig och realistisk för att besannas.

Samt bra om den är långsiktig.

Banan – hela 8200m simning men framförallt va de inte så många simningar utan lååååmga sim.  Tyvärr ju längre de är , desto mer tappar vi på starka simlag. Dessutom är vi helt ok på växlingar. 10 sim 800,900,600,1000 va flera av dem o som längst 1400m

Konkurrensen- fransmän och fransyskor är fantastiskt duktiga på swimrun, deras hemmaplan.  I övrigt inte så mycket svensklag, kanske pga just duktiga franska lag? Enligt envol- boss Nico skulle vi va långt från topp..

Erfarenhet som team- är förutom vänskap och relation till idrott och liv , som är väldigt fin. Enbart en sprint på 2h 30min samt 1 kort träning och 1 kort vandring ihop. 1 simpass , gör länge sedan i pool.

Men i våra huvuden fanns drömmarna, annars är ju det löjligt att ens försöka!!

Drömmarna blev starkare av att vi insåg att löpningarna var rätt långa,  Lisa har bra ultra och långa-race-rutin, Mattias extremt bra form och nyfiken på sin första world series. Ha roligt och va trygga i fokus glädje, lärdom och att detta är ett steg för framtiden inom vår resa.  Ö till Ö är ett långsiktigt mål och de krävs hög nivå i idrott för att dit nå!

Men vi skapade en festival och gjorde en dröm sann!

Äntligen var det fredag kväll och jag hade simmat.

Vi båda gick upp kl 04. Starka för att vi peppat och stöttat varandra veckorna innan.

Pappa stöttade mig och körde mig till Arlanda.

Mattias åkte från Landvetter.

Vi fick äntligen mötas på en flygplats i tyskland för att sedan åka tillsammans till Nice.

Nice var inte så nice. Inte Lisa heller. Tävlingsnerver.  Svårt att hitta, ville bara fram. All energi ska gå till loppet. Fokus och lätt stingslig. Är Lisatecken på att tävlingen verkligen är viktig.

Fast när vi väl kom fram efter en mysig tågresa längs med den vackra franska kusten. Va allt mer än nice.
Vi checkade in på vårt lilla smidiga hotell precis vid stationen. Tog därefter steg genom city ner till stranden.
Hämtade nummerlappar.
Och så allt man ska kunna med corona, gick inte galant men vi skapade ett leende och fin scen till vår film tillslut.

Som sen sprakade till ordentligt när vi tog våra första simtag i det kristallklara stilla havet.

”De går så snabbt, du är som en haj”. (Då en test-tusing landade på runt 17min, vilket nog aldrig Lisa varit i närheten av i öppet vatten tidigare)

Sen bjöd jag en hel strand och fransman på partaj få min våtdräkt har ett stort hål i rumpan.

Ett hål som fantastiska filmaren Rasmus, har bekräftat att han inte filmade!

Vi fortstte sedan trötta och nervösa på gator för att hitta till Lidl för Lisa har leende loppprestationer av Lidlhummus och bröd.

I Franska Lidl fanns mer ost än hummus!?

Men en väldigt god sallad av couscous och äkta baguetter samt krämig färskost hittade vi.

Lisa toppar med naturella saltade chips och nötter.

Mattias toppar Lidlbesöket med amerikanska pannkakor med fransk chokladcreme.

Vi lyxar med juice och jag snor även lite lösgodis av Mattias.

En äkta, jag ska ge allt och maxa middag intas liggandes på ett hotellrum. Mattias tycker också det känns ok.

Loppet visualiseras. Allt är förberett och så somnar man tidigt.

Vi vaknar lagom tidigt . Utvilade och leendes strax efter klockan sex.

Mattias äter sina amerikanska pannkakor kalla med chokladkräm som sin första frukost.

Jag har en okej dagsform-känsla, snoozar lite extra, är väldigt lugn men dubbel-checkar absolut allt flera gånger med Mattias.

Vi lämnar hotellet cirka 07. Utan kaffe! För första gången. Men jag har en baguette med färskost som min enda frukost. Vatten. Samt en snutt av pappas hålkaka samt lite bananbröd och nötter.

På båten ut mot start-ön alla njöt. Mattias verkade lagom nervös.

På ön hamnade alla i toakö.

Wikmar åt godisnppar och alla spred en leende samt avslappnad stämning.

Stöd och mitt bästa pepp av Linda Stålpe i den röda soluppgången.

Linda med partner som var helt preppade och såg sjukt starka ut!

Mattias va borta en stund. Jag var nervös över mitt skolval med snabbare skor utan trailgrepp, men känslan var att jag skulle springa starkt och snabbt i dem då ser var längre partier i stadsmiljön i slutet av loppet. Skostoppen lugnade mig, samt utsikten. Bekanta swimrunvänner.

Hittade Mattias. Checkade allt igen. Vi joggade en mini ,mini sväng. Kände mig trygg i mig själv.

Visualiserade återigen vad som väntade. 10 sim 10 löpningar. Låååååånga sim och absolut runt 6h, svinjobbigt och kämpa som in i fan!

Vi står långt fram i startfållan.

Inte alls mycket gröna

” vi kan I cannes” ”vi ska bli femma!” Men så ser jag fler gröna, ser starka och målinriktade ut. ..Sen kommer världsmästarna.. och även  tvåorna från Vm.

Andas! Jag andas. Så tänker jag

Vi gör vårt leende lopp, nuet är det vi kan påverka, vi är här för att fortsätta utveckla vår hittills korta swimrunresa , vi skiter i alla andra, men vi ska bli jäkligt trötta.

Jag klappar på Mattias. Peppar.

Sen börjar vi springa.

Första löpningen passar oss.
Över 6km non-simstopp!!!

Men loppet är väldigt långt och att starta i lagom tempo för att orka hela vägen är en konst.

Vi öppnar både väldigt klokt och strongt.

Sen händer något. Mattias tappar sin paddel. Vänder om. Är de kört för oss redan efter 2km?   Men trots det så springer jag med de kvinnliga världsmästarna och då är jag stolt. Så är Mattias vid min sida igen, strongt och stolt och lärdomar rikare för honom.

Första växlingen ger oss havet och jag upplever att när vi kliver upp efter ca 900m så har vi mååånga lag bakom oss. Mattias simmar så strongt. ( trots att han berättat efteråt att linan låg fel här o tyngde ner honom) Jag har som vanligt , där bakom kämpat allt jag har men också haft slagsmål med manliga lag som fullständigt mosar mig. Vattnet är i alla fall inte kallt.

Ger igen till de som simmar på mig genom att kuta förbi dem på andra löpningen. Nu är vi verkligen igång med loppet.

Det är hårt. Jag är illamående. Är de roligt ens? Lång simning ut till andra ön. Mattias simmar mycket bra. Men nu kommer alla jävla ”simlag” och är värre än de värsta vit-hajarna i skräckfilmer.

Men vi är ju leende pingviner som såklart når land. Springer väldigt bra och hårt, men klokt igen. Simmar tillbaka till start-ön. Och Lisa ser inte alls de där fina figurerna i vattnet. Tur de finns fina bilder på ö till ö flicker att njuta av efter !!

Men njuter trots allt av att det inte är värsta stormen, vågorna och strömt som 2019 då banan också lades om väldigt mycket pga bajs-utsläpp i havet!?!

Idag var de ett härligt hav och av att ibland se en sandbotten unde sig var härligt med tanke på över 8000m simning som skulle genomföras.

4e simmet är det längsta.

Men vi har sprungit bra. Lemmel har till och med ropat ” det här går ju riktigt bra” efter tredje simmet.

Vi kutar.

Jag har absolut vaknat och vi bekräftar varandra att båda har bra löpkänsla.

Innan 1400m får vi en orange livboj.  Framförallt får Mattias som inte tycker om varmt klimat dricka ordentligt och Lisa, hon är överlycklig då hon trycker dagens första chokladboll.

Vi har haft fint tempo o ca 10km av banan har avverkats på runt 50minuter. Vi lämnar ön efter cirka 1.50 enligt Mattias.

Vi inser också att det går bra då vi har 2 mixedlag omkring oss och förstår att vi faktiskt är med i mixedtäten.

1400m in till fastlandet. Där ska vi göra allt att stanna. Men än det är tidigt på banan.

Vi har efteråt i denna film analyserat att Mattias simmade förjävla rakt in mot land. Vi blev passerade av några lag, men de va inte brutalt tufft utan mer snälla hajar än vithajar, försökte ignorera att se alla och fokusera på vårat och jag vara så bra last som möjligt.

 

För allt är möjligt!!!

Om simningen var lång. Så var faktiskt också löpningen lång och kuperad på andra delen av banan.

Vi börjar pressa på land.

Och blir så oerhört rörd och peppad av o susa förbi vänskap och inspiration i Jenny o Diane. ( sjukt starka swimrunners med massor grymma prestationer)

Vi fortsätter.

Det är varmt. Mycket folk, bilar och allmänt kaos.

Vi når en strand och ska simma långt igen.

Kommer upp i sand för att sen börja klättringsbiten av löpningen.

Jag har fått i mig min andra chokladboll för dagen.

Sportdrycken funkar för magen.

Mattias är noga med gelen ( eller vad har han för val när jag skriker åt honom o klämma gel heeela tiiiden?!?!)

Så når vi första klättringen på ” långa löpet1″

Vi är starka och nu är det superroligt. Varmt. Utmanande. All uns av trötthet tillåts inte.

Jag skriker, svär, är inte alltid en trevlig partner men det är för att jag går på rött. Då blir de fire överallt!!

Vi ska fram. Vi visar verkligen hur vi kan I Cannes.

Att nå ännu ett långt sim känns faktiskt okej. Framförallt när vi ser 2! Gröna lag precis framför oss. Fyyy fasan vad vi är bra.

Så simmar dessutom Mattias så starkt. Vi når en väldigt sandig strand igen. Blir totalt ner-sandade när vi ska kravla under en låg bro och gräva oss fram i sand.

Puh! Att man inte blev fast med dolmen, men de sa jag inget om till Mattias.

Löpningen minns jag inte riktigt. Det är ett parti av filmen man somnar i om den inte är spännande liksom.

Eller så är den spännande och efter lite biopopcorn så är man igång igen.

Jag känner mig stark i min kropp. Utan popcorn, men med sportdryck gel och nötter.

Inget verkar stoppa oss.

Förutom när jag mitt i bra löpflow tappar badmössa o vi får snabbt vända tillbaka o hämta den.

Vi har simmat 6 sim men har hela 4 kvar.

Vi har sprungit 1 av 2 längre löp.Och har 1 kvar.

Av stigar, kuperade och att komma ifatt starka herrlag vi njöt. Och nu är vi på platsen av banan där ingen riktigt njöt. För de går bara konstant uppför!

Men det här blir en plats, som avgör allt för vårt VMkval.

Vi kämpar, hjälps åt. Skriker och sliter uppför.

Precis innan den berömda, hutlösa tågrälsen / djungel- branten så ser vi grönt.

Jag säger till Mattias. Det är ett val, ta ifatt dem i branten. Sen gå om direkt.

Skriker, sliter drar!!

” Den där branten är det värsta uppför jag någonsin sprungit ” är ett numera klassiskt film-citat från Mattias.

Jag är glad. För jag får en strava krona för jag är den starkaste kvinna någonsin här, numera.

Otto den andra filmaren ropar och tycker vi briljerar.

Säger att vi  ligger med i kampen om topplaceringar.

Sen börjar se leriga. Djungeln. Taggbuskar. Stenar.

Bara att hantera. Vi kopplar loss linan. Kommer ifatt flera. Dessutom ännu ett grönt lag. Som alltså va lag 4.

Ut ur den värsta utmaningen på land. Absolut trötta, då det är tufft att leka djungel-apa med swimrun utrustning efter så många timmar!?!?!

Snabb asfalt nerför.

Kamp! Vi ligger här alltså just 5a ( som är känslan att de e någon form av sekund- o läskig strid om placeringarna) Vi springer jämt med 4orna. Men vi är starkare och kutar om i en sväng nerför. Sen kommer vi ut på en större väg. Men missar där en liten grind till vänster.

Gröna laget bakom , säger lite osportstligt ingenting. Men de gör däremot Annicas team. Vi kommer ifatt och så är de de där läskiga 1000m simmet kvar.

Annika har gett lite tips. Tacksam !

Hennes teamie säger en helt fantastisk kommentar om att jag ( som sig kanske bör) inte ser ut som en välkammad sjöjungfru.

” ett tips är att stoppa in håret ”

( jag har idag tisdag fått klippa bort tovor?!!?)

Men vem bryr sig om håret när vi faktiskt inte blir omsimmade av grönt bakom och ett svenskt herrlag lite framför ger oss bra pepp och stöd.

Men jag är mör. Trött och har börjat räkna.

De gör jag när jag kämpar, känner smärta.

För vänster arm vill jag amputera.

Räknar alltid upp mot 100.

För hela kroppen vill verkligen nå målet nu.

Men det är inte slut. Snabb asfaltslöpning, passerar svenska herrarna som peppar.

Simning, den kortaste för dagen, där vi faktiskt simmar med detta herrlag och siktar bra trots sol i ögonen.

Snabb löpning igen, och jag tror vi bara har 1 sim till målet.

Men nej. Kort sim och sen Skriker jag något dumt om Mattias lina på stranden i besvikelse att inte vara framme vid målet.

Har någonstans energi av en tredje chokladboll.

Samt mina mantra.

# lisasleendeVMkvartett # vikanicennes

 

Jag skriker så många gånger. Varje sekund är viktig, varje steg framåt!!!

Vi kutar ifatt ett damlag som ser ut att springa med snärt, efter så många timmar.

Men jag vet inte om jag springer så snärtigt längre, men jag springer , de viktigaste i detta läget- snabbare!

Är svimfärdig.

Känner på mig att vi måste va på kvalplats.

Sista simmet. Skriker på Mattias.

Hoppar ner utan att titta nedanför.

En stor sten rakt in i vänster smalben. Smärtan är brutal. Men allt gör ont och jag ger aldrig upp.

Pulsen är skyhög i rädsla att se något grönt.

Räknar massor. Kämpar.

Vi ska till bryggan!

Jenny och diane kommer på insidan som 2 hajar o slår oss,men vad gör de när man e jämn med 2 starka queens inom denna sport!?

Mattias drar mig upp. Hela vänster kroppshalva skriker stopp.

Framåt. Framåt.

Kindpuss. Inget grönt!

Röda mattan. Målgången.

Vi vrålar, kramas och jag vill bara svimma, spy samt falla ihop.

Vi frågar Lemmel om va han tror vi har för plat. Han svarar ”6a till 7a”

Allt blir en mardröm istället för leende festival ett tag. Men ,jag litar alltid på lisakänslan. Känslan är 5a

Och så en stund senare i min blandade eurofori.

Trötthetsdimma och vilja spy.

” jo, ni är bättre, 5a faktiskt”

Vi hade cirka 4min marginal till 6an. Varje steg och sekund var så viktig. Nu brister det. Innan jag faller ihop totalt vid en vit vägg med värmande sol.

Nu har vi gjort de vi tror ger oss Vm platsen.

Jag återuppstår och får i mig lite vatten. Njuter av den iskalla om än sandiga duschen.

Högläget med Mattias I en soffa på stranden , svullen i ansiktet och rödsprängd i ögonen.

 

 

Den goda baugetten med Mozzarella tomat och lite pesto.

Att träffa fantastiska Linda och gratulera.

Prata och inspireras av alla andra som briljerar.

Fortsätta se fina berörande filmer av målgångar in på kvällen.

Prisutdelning och info om att ö till ö platserna från denna dag informeras det om måndag.

Men i våra beräkningar har 1an o 2an platser.( om de nu tackat ja, o inte sagt nej för o säga jag idag i cannes inser vi senare en sen hotellnatt o blir återigen oroliga)

Men att de finns 3 platser i mixed och tror att 1 an o 2an redan har… ..

Så vi tror det gäller – så vi ser passande bäst när det gäller på SVT play!

Innan det har vi ätit en fantastisk het och trevlig indisk middag. Jag har gått barfota på franska gator.

Vi sover gott och filmen avslutas med en riktig dröm-film morgon.

Gulligt solsken. Äntligen starkt gudomligt franskt kaffe . Bad i havet. Sand mellan tårna. Yoga på bryggan.

Stark smärta i vänster arm.

Stros på gator. Pratades om lopp och känslor.

En top noch lunch med 2 sorters pommes och den godaste pita-variationen jag ätit.

Filmen har absolut sina fläckar.

Tappad paddel på land, felspring, tappad badmössa, lite väl skrikig Lisa ibland, lite för långt sim på en av simningarna pga svårt att navigera i sol och flaggor.

Men i det stora hela. För att vara vår andra gemensamma tävling och första långa swimrun ät det verkligen en film som symboliseras av leende samarbete, oerhörd vilja, styrka fysiskt och mentalt. Glädje blndat med blodigt allvar . Trötthet kombinerat med upplevelseeurofi.

Vi hittar numera till tåget i cannes. Vi har kollat mail tusen gånger, är nervösa. Kollar ö till ö : s medier.

Påväg till flygplatsen med både trötta och glad-starka ben säger jag att de vore ju roligt om vi fick besked när vi är tillsammans här i frankrike.

Vi checkar in i god tid. Jag blev av med chokladkrämen. Men känner mig så varm i själen !

Så strax efter 16 så ser vi att ö till ö delat allt om helgen på ett Facebook-inlägg.

Min puls slår så högt. Obehagligt högt. Vi läser och skrollar nedåt..puls, puls, och så lyckorus. Absolut längst ner står vi

Smile and wave – Mattias och Lisa SWE

Som ett lag som har fått en ö till ö biljett om de vill ha till VM i swimrun 2022.

Vi kramas. Mattias dröm är redan sann och han vill uppleva detta med Lisa. Som , du kanske inte alltid förstår är så innerligt tacksam.

För att swimrunna med dig som människa och för att du nu ger mig bästa boosten att vara urstark och ännu stackare på land samt att göra allt för att utvecklas som simmerska.

Vi har inget annat än att vara stolta över vår resa hittills med 2 tävlingar.

Vinst i gbg sprint, med avgörande med ett sista urstark löp.

5a I tuffa ö till ö Cannes , debut på lång tävling tillsammans och avgöra i tävlingens värsta brant och  därmed VM och ö till ö kvala.

 

Vill ni vara med på vår swimrunresa får nu gärna stötta och peppa oss. Tänk vad som hänt augusti oktober 2021. O vi tänker nu på vad som kan hända nov-sep 2021/2022!!

 

Vi har alla möjligheter att skapa flera leende filmer. Nu har vi 2. Vi skriver redan på manus för nästa film!

Hoppas ni njöt av smile and wave I Cannes 2021 and give it 5/5 stars för den 5h o 50min långa film det var.

Stora, leende kramar

Använd gärna koderna

LISA10 på mypauze

LISASPRING20 på flowlife

För leende julklappar

Jag är hemma i linköping igen. Återhämtar med lyckotårar, tvättar, myser och fixar med alla olika projekt , drömmar och mål som väntar i Lisalivets framtid.

 

2021-10-19T16:14:58+02:00 oktober 19th, 2021|