Att göra Lisas leende grej och ta det efterlängtade SMbronset i SM- ultratrail!

 

Den 20e november 2021 gjorde jag en vild, modig och lycklig Lisagrej i Götet.

Sprang 45.5km en sen fredagskväll på ett löpband på ett fight-night gallej.

Jag stannade sedan tio dagar för att simutveckla mig.

Jag hade sen första gången sedan den leende elitidrottskarriären startade upplevt att jag saknat flytet lite.

Dubbel borrelia under sommaren ( 4a infektioner totalt sen våren 2018) påverkade såklart. Kanske hade jag lite corona men varit bestämd i att vara oberörd mentalt.

Att satsa på Ö till Ö och lång-lång duration gjorde såklart att känslan av flyt-fart blev lite mer långsam.

”Det du tränar på, blir du bra på”

Jag hade nått många av alla mina mål i livet , mina 3 VM , 3 SM medaljer. Färdigutbildad. Författarinna.

Hemflyttad och samtidigt finner jag livets kärlek, Robin.

Mentalt, vill och orkar jag göra en 100% leende satsning i någon Lisalöpning 2022 eller satsa på allt i livet och fortsätta utvecklingen mot andra Vm I swimrun o 4e VM i livet,   5e september 2022, som jag hade kvalat in till i Cannes i oktober 2021.

Men något hände med flytet.

Fysiskt och mentalt,  i Götet.

Min unika leende helhet är det som gör allt möjligt. Jag hade allt i min leende helhetsbild och som 28 årig , fortsatt ung elitidrottskvinna alla möjligheter till leende utveckling och att bli bättre än någonsin, på alla vis, eller något vis.

På Bohusleden, kallbadet i Stensjön och vid Skatås kände jag ett ”trivs” samt att jag var vild, modig och lycklig. Mitt i mörkaste november.

Och jag kände kraften att vara ”100 Lisa” och ”för evigt, för evigt som du Lisa”

På bussen hem fanns planen att om fem månader vara tillbaka kl 08.00 i Skatås.

För att springa mitt livs trailutmaning med mest höjdmeter någonsin.

Typiskt Lisa Ring, fick omvärlden (nästan hela) inte veta någonting.

Nu sitter jag på en skola i Borensberg.

Eleverna får räkna ut hur långt jag sprang!

I väskan i en liten silvrig bil som tog mig hit ligger tillsammans med en blandning av livets allt,  mitt livs första , efterlängtade SM-brons.

Jag håller också undervisning i svenska, kemi, matematik och fysik. Min bokutgivning  har varit otrolig. Min bok !

Företagets utveckling.

Jag har blivit 29.

Taktältat 5 nätter med kärleken, livet och världen är mer tillbaka från Covid.

Fkt:er i massor med äventyr och nya platser.

Middagar med kommunledning, föreläsningar och galor.

Vild, modig, lycklig för evigt som du Lisa!

Jag läste i fredags, dagen innan loppet en bok om mod. Nu läser jag slutet av orden i ” som ett hjärta som vägrar slutar slå”

Mod och Lisas hjärtslag.

Till mig själv har jag sagt

” varje familjemedlem ska ha varsin medalj 3 för mamma, pappa, storebror.

Men som motivation finns sedan 30e mars ( vi delar numera födelsedag!) lilla Ruben. Men också Robin.  R och R, två liv som ska få sin medlaj.

Allt du önskar kan du få, om du tänker så!

Att sätta smarta och realistiska mål är så viktigt för elitidrott och livet som helhet.

Mitt motto för min utmaning blev

”Lycka och lugn”

Målet var att nå målet. Genom Lisas leende väg, fysiskt och psykiskt.

Du får tänka framåt.

Du får tänka att sub 6.00 tempo är möjligt på denna galet häftiga bana.

Du får tänka brons.

Hur hade då flytet från november gått?

Jag försöker blicka bakåt nu, något som var förbjudet under loppet.

– En adventskalender gjorde att jag fick ett syfte att springa varje dag i december. Att det sedan var så roligt att det ballade ur ledde till att ja, för formen välbehövligt första block av äkta leende grundträning.

– Grövelsjön över jul gav mig avkoppling till toner av Daniel Adams Ray. Samt en insikt att jag älskar höjdmeter men för att få dem krävs fokus, styrka och planering.

Vidare till…

– Nyckelpass januari

Tåkern runt, nytt Fkt 43km starkt snitt 4.40/km. Veckor med 18,15,15 mil o 525km på 21 dagar 👌🌟💪

– Nyckelpass februari

Ett till Fkt på is..modig! På Lunedsleden. Sprang även Fkter på kuperade Höglandsleden. Så livets starkaste nya rekord. Mängdrekord med 212.1km på 7 dagar o över 3 mil per dag i en vecka med stark känsla och även bra kvalitetpass

– Nyckelpass mars

50km löpband med 5 x milen på ca 38min o totsltsnitt runt 3.50-3.55. Världsrekord nummer 2 på löpband.

Följde upp av att ganska tätt därpå springa 6h solidarity run, på västra vätternleden och göra ett grymt starkt Fkt med cirka 58km o över 1000 höjdmeter. Ensam med naturen och tystnaden.

– Leende Lisapåsk med traditionsenligt mängdblock. Långfredag 1000 höjdmter,  fkt och magiskt tekniskt över på Tunabergsrundan ännu en distans över marathon och morgonen därpå 2h morgonlöp följt av en mil på kvällen ( sådär 75km grymt fint på några få timmar. Tränade på fint och bestämde att jag skulle springa loftaleden , slå rekord i antal höjdmeter I en skidbacke samt köra ännu ett långpass i någon form.  Robin och jag hade en magisk helg med taktäkt och jag sprang 20km på loftaleden, jag cyklade över 5h mtb ( livets längsta mtb-pass PB) och sen måndagen innan loppet rekord i antal höjdmeter då jag sprang upp och ner i ombergsliden. Jag var snorig och krasslig redan då och vilan på tisdagen var självklar

– Sista veckan  fortsatte med att vara helt ny på jobbet som lärarvikarie,  det blev mycket mer lektioner än tänkt. På onsdagskvällen tänkte jag ”följ planen” o lämna böcker, spring loppet du länge velat men missat. Blås ur skiten ur kroppen. Snor rann. Rosslig och de  va hemskt ,men jag var endå nöjd med 5e platsen bakom 4 orienterade.

Flängde mellan Motala, Borensberg och Linköping.

Att vara i nuet. På bryggan i Borensberg och kallbada höll mig i balans. Vitsippehaven och promenader vid vattnet. Krattade i trädgården.

Svårt att äta. Ville bara sova.Därför hade jag somnat strax efter 19 på torsdagen, o vaknade mitt i natten..Skickade detta smset till Robin.. Från att tänkt att det inte alls går med SM..

Klockan 00.14 och sedan fick jag nummerlappen nummer 14 ( mitt favoritnunmer..)

 

 

 

Tog ett bad fredag morgon. Snorig och väldigt rosslig . Andades, sa att ” det finns en mening med att du åker ” förberedde allt och gick sen till jobbet där jag kände mig som en superkvinna- men med noll tanke på en kvinna som är superlöperska.

Sprang varierat med gång  i mjukisbrallor och tog ett back-stravasegment. Rasslade ut de sista ur halsen.kom till morfars trädgård i Borensberg och krattade. Krattae några timmar innan SM starten?!?!

Tagit kort på” SM ” och bestämt mig. Badade o satte på mig kläder för en taktältnatt.  Så kom robin o hämtade. Mot götet, över slätten sent fredag kväll.

 

Jag hade fortfarande noll aptit men pillade i mig lite smörgåsar och framförallt en kissblandning med vatten salt o lite juice.

Kände mig harmonisk och lycklig.

En natt på en parkering. Fokus,du behöver sömnen. Sömnen blev bra , trots en skällande råbock i närheten.

Vaknade och tog fram påsen med kläderna för loppet ur baksätet.

Hämtade nunmmerlappen och knaprade på lite frukost, fick pulverkaffe av robin o intog starten utan att värma upp sådär 07.52.

Hur var loppet då? Som ledde mig framåt till SM brons och sub 6.00 tempo och allt jag drömt om?

Med tio minuter kvar till starten läste jag.

Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt. Som ett hjärta som vägrar sluta slå. Fortsätt.

” a good day to die” stod det också.

det fick mig att lyssna på kroppens signaler.

sen står det också att

” det bästa har inte hänt än”

Starten, mitt tempo, mitt tempo, lycka och lugn. Låt bara navigeringen ticka ner.

Planen fungerade faktiskt. Jag var inte ens elit-ivrig. Hade till och med gett Robin en puss. Kände mig fri och lycklig. Väskan kändes onödigt tung jämfört med de bredvid, men jag följde det som stod i obligatorisk utrustning.

Blev glad av ett tidigt hejarop bara till mig. För sedan blev det heja kupering och heja trail! Tidigt ensam i skogen. Tung känsla men helt okej med snor och rossel.  Skön tystnad och härligt väder. En tysk som redan äter kommer ifatt . Just ja! Energin ska in tidigt i loppet. Jag tar i alla fall lite av sportdrycken och följer leden. Ensamheten. Planenligt. Är 3an och ser bara framåt. Men allt känns redan lååååångt. Framme någon gång? Men kollar inte tid och distans. Belönar mig istället med ett första fall  . PLADASK. Fet padda? Uppstoppad fågel? Aj! PANG  en snäll man stannar och jag känner att jag har offrat höger arm. Blodig mage och blå höger höft nu efteråt.

Men första depån jag nå.

Först sur på robin för ej förberedd sportdryck. ( varför denna hets?)  Till att jag ropar ” jag älskar dig” och planenligt även en liten Ica maxi- rädda mat-fralla med ost smör och saltgurka. Känslan är att jag ligger helt ok till när jag ser Robins leende och han ropar något.

Tillbaka till ensam skog. Fokus framåt. Springa och leta gula flaggor. Hopp över träd. Några huvuden framför. Uppför oxh första rejäla dippen. Jag tänker ”jag bryter” och Fredrik som jag lärde känna senare svävar förbi. Tysken ifatt. Benen lyfter knappt.  Det är vackert men brötigt.  I min analys efteråt så börjar mina ben sväva igen på grund av smörgåsen( trots saltgurkabiten jag satte i halsen som nästan tog mitt liv) och den dubbla tuppla-choklad/lakritsen jag sparat sedan påskgodiset. Energi I ultra är viktigt. De dagar jag varit odräglig flickvän har varit när kak, Bull o godisälskaren köpt och erbjudit fika och jag har gjort krig av att keso vanilj fan innehåller socker och inte så bra som ren natueell keso och kvarg

Men kicken, kicken! På tävlingen den är rikrigt riktigt viktig.

För det svarar igen och plötsligt är jag ifatt svävande Fredrik.  På vägen har jag sprungit och pratat med tysken. Förvånas över asfaltspartiet men kände en utveckling oxh styrka där. Och så Robin i sina nya snygga byxor perfekt placerad i en lång-backe

Det är bara att fortsätta. Fredrik svävar och jag bestämmer att jag kan sväva med. Sockret hjälper mig. Vi passerar en man som önskar att vi va 40 något , men vi är bara på 32, 33 något. Min klocka har slut på möjliga kontrollpunkter och visar nu enbart distans kvar till målet.

Alltså runt 40km- mental breakdown?

Nej jag är mentalt stark.

Håller mig till mantran.

Klockan kan jag bara påverka genom att röra mig framåt.

Vi är på asfalt igen. För jag har faktiskt inte släppt svävande Fredrik. Namnet jag frågade efter precis när jag får andra depån i syne.

Anländer med jubel.

Mer energi än första depån.

Cola, frukt och smörgås.

sportdryck, färdig och redo från Robin denna gång.

och så chokladboll. Delade i halvor, men endå!( ni som vet, ni vet, framförallt Kerstin Rosenqvist)

vågar mig också på giffel x2

navigerar mig in till en sjö.  Det är magiskt vackert och energin svarar bra. Fredrik lämnar jag, ett barn på en brygga hejar. Ett annat par säger ” åh en tjej”

Sen vet jag plötsligt inte vart jag ska, över en bro. För på andra sidan är en gul flagga.  Hjälplösa, hopplösa vart ska jag rop. Men så kommer Fredrik såklart. Vilket var bra för vi håller på att springa fel i en trippelkorsning bara en stund senare. Upp in i skogen bär det.

Jag uttrycker att jag måste fokusera.

Vi gjälps åt för jag är faktiskt med i täten.

Efter någon minut vill Fredrik öka lite. Jag släppet medvetet.

Ramlar givetvis och får ännu mera ont. Men taggar till. Efter det där perfekta avståndet i trail- jaga bakom.

Plötsligt går jag om. Fredrik är tömd. Skadad. I alla fall bröt han.

Ensam -gneta.

Stannar. Törst. Flaskan bakom töms hastigt.

”Bara tre mil kvar”

Andra delen ska vara jobbig. Upp och ner, med långa tröjan.

Folk. Sol. Skugga. Kvitter och tystnad.

Lera. Stockar. Sjöar och folk som cyklar.

Ännu en däckad ultrakille.

Sand, susar fram.

Fredrik skadad. Ledsamt , men han peppar.

Så en väg, jag känner igen.

Bohusleden från stensjön. Jag sprang på i November, åt andra hållet.

Det flyter inte direkt men jag har 22 km kvar. Snart en etta först på klockan.

Orden, där framme står din support.

wihu, det har gått framåt.

Du ska ditåt säger leende, solbrända, finaste Robin

”Men för helvete” suckar Lisa. ”Jag har sprungit här” ( vilket jag inte sagt till Robin- MEN det måste han fatta endå!)

Och jag är törstig men får inte bli langad, enligt reglerna.

Ingen dricka och backe. Men avgörande. Robin peppar och följer efter. Samt ger overkliga orden om just det som är ok ” hon Karin är inte alls långt framför”

WHAT?

Vissa saker önskar man att man inte luskar fram via strava.  Typ som att Karin gjort sitt trail-runda test, personbästa exakt en vecka innan denna utmaning.

Men mitt liv, min löpning.

Ju snabbare jag tar mig framåt, desto fortare får jag dryck.

Tekniskt parti och stenigt. Ryckigt. Lyckligt!

ord igen

” Du är snart ifatt tjejen framför dig”

och i ett tekniskt trailparti. Kommer jag ifatt Sveriges trail-tour-drottning.

mitt lopp, fokus framåt törstig.

” Vi genomför detta lopp nu, som äkta ultralöpning” säger jag till Karin.

behöver energi. Ifatt och förbi en man till

Bryter nästan ihop.

Minnen från swimrun få en sjö, långvattnet passeras. Insektshuset, minns jag också.

Så nästan panikigt trött och sliten in till sista depån.  Exakt nästan samtidigt som Karin, som har förstått att ultralöpning är som livet. Det går upp ner  upp ner upp ner och är häftigt.

Vi lämnar därför depån exakt samtidigt.

efteråt har jag fått info om att jag tog in 9 minuter denna bit!

Kaffe chips och buljong samtidigt i munnen. – den blir klassisk?  Det tar jag med föralltid..

och orden nu blir det lätt-löpning mot målet.

ingenting är lättlöpt med 60km trail i benen. Men anammar orden.Karin hängde på

Kände igen mig vid Stensjön

Karin följde ryggen

Jag öppnade en grind, snart bara en mil till.

Ännu ett byte framför att nå. Ännu mera uppför.

” looking strong ” sa italienaren.

Det var inte sant..ville bara gråta då vi tvingades bestiga ett berg. Lerigt , steniga och inte ens vackert berg.

En fotbollsplan och Robin igen.följa gula vimplar.

en hemsk stentrapp.

följt av helt okej trail.

sportdryck.

jag ska klara det!

ingen tanke på medaljer.

Eller jo, innerst inne livrädd för jagandes 4a bakom mig.

SM 4a har jag varit 2 gånger.  Terräng SM och Marathon SM.

Det är hemskt.

Man gör en otrolig prestation men ingen minns det. Verkligen ”medaljerna räknas”

Jag vägrar bli 4a igen!

Jag ska ha guld, silver och brons i Lisasamlingen.

Svängar, navigera, fram.

5km kvar.

Fan vad vi springer bra!

Karin ökar lite.

mitt svar?

Bajsar fullkomligt ner mig…

skiter i det…

Springer backe upp och backe ner. Allt gör ont- men fortsätt.

Långpass brygga över vattnet. Vackert!

Delsjön va?

3km kvar. Inte dö!

Robin igen vid stranden. Skyltar om skatås.

ser Karin men springer ifrån en cyklist istället.

Kollar inte bakåt, är trygg.

Gråter.

upploppet!

stå på benen.

stanken av bajset.

SM BRONSET

Kramar Robin.

Vi gjorde det!

Efter en natt I taktältet efter en utmanande arbetsvecka.

Tackar Karin

Tackar Fredrik

Tackar hela organisationen

Ler av allt. Intar pall med handduk runt midjan.

Nyper mig i armen hela kommande taktältnatten. Fattar inte. Men jo, när jag känner på onda sår, blåmärken och slitna lår

Lycka och lugn – känslan av det är enorm inför mitt framtida liv och elitidrottskarriär.

Och jag kommer alltid skryta med SM medaljer i 10km, marathon, 73km ultratrail och 100km

Jag kommer alltid älska Lisalöpning.

För evigt le, 100% som Lisa

Jag vill också tacka Robin

Min familj,

Emma

Christina och Magnus.

Alla som skapade aktivitus trailrace 73km

Alla hejarop längs banan

Anna H

Alla fina positiva ord på sociala media

Mattias för dagarna i november.

Mina sponsorer för 2022

Younium

Hoka

Moonvalley me

Merrell EU

Gococosportswear

Drick rå

Medevi sport

Flowlife

Min förening nocout och svensk friidrott

 

2022-05-03T21:09:43+02:00 maj 3rd, 2022|