Lisa springer vidare med leende kontinuiteten och Madeira dreaming blir Madeiradream.

Onsdag 8e februari. Lisa har sprungit varje dag sedan 28e november. Det börjar bli en riktig ”runstreak”, men Lisa väljer att kalla det ”Lyckostege”.

SkidskytteVM inleds. Lisa har ju gjort 4a VM.

Stolt och lycklig över det.

De finns verkligen ingen garanti med allt som händer i livet och världen, UltraVm och SwimrunVm är inte helt oproblimatiskt just nu.

Blir spännande att följa skidskyttet, sedan skidVM. HandbollsVM var också spännande. Jag har ju varit handbollsspelare. Vad jag älskade det.

Idrott mitt liv har haft en kontinuitet. Framförallt baserats på rörelseglädje. Även om jag hade en period då turerna på skidor eller promenad eller löpning till glasbruket inte var det lättaste eller roligaste.

Jag kommer aldrig se mig själv som elitidrottare, eller riktigt landa i allt som hänt hitills med livet inom löpningen.

Det är viktigt för mig. Att leva som jag vill, enkelt och vanligt.

Denna vecka har inletts med ett block på 50km måndag och tisdag. Idag, en lugn timme i skog. Följt av jobb, planering och framförallt lugn och ro. Äntligen tid till att här, skriva några ord.

Jag har haft en stark och fin träningsperiod. Steg framåt. I oroligt magisk skog, på ishalkiga, slaskiga, tuffa vägar. I bäcksvart mörker pch i strålande sol. Med god kondition, med en kamp med mycket kvinnoblod. Löpbandsmonotont. I ensamhetens frihet. Med podcastord och låtton.

Framförallt är jag tacksam över kroppen och alla upplevelser.

Som jag delat på mina sociala kanaler denna vecka så är jag också väldigt tacksam och fylld av full ny kraft då jag valt att tacka ja till mitt första elitkontrakt.

Jag kommer att vara en del av Craft Elite Run Team- Sweden ihop med min förening Nocout.se 2023 och framåt.

Stolt och kommer inte ändra något.

Då blir idrott svårt,så ska det inte vara.

Jag är en del av detta, för att jag är just jag. Precis så bra som jag är.

Jag har tidigare inte känt att jag är så trygg i att idrott är idrott. ibland leende topp, ibland en kamp och bott.

Jag är så glad över det lag jag är den del av. 2 brudar och 5 grabbar i nuläget. Vilka människor, helt vanliga och leende. Ser fram mot att vi alla ska ses. Känner mig inspirerad och lugn i upplägget

och vilka skor och kläder sedan!

Jag har LEVT i mina craft ultra trail sen dagen då jag faktiskt startade runstreaken, den 28e november, då jag hade Moonvalleyhelg

Nog om det. Såhär ser det ut på instagram om n vill läsa det! Länk: https://www.instagram.com/p/CoVJaHtL2ZX/?utm_source=ig_web_copy_link

Nu till det jag hade som stor januaridröm som blev en dröm.

Här kommer orden om min resa och tid på Madeira.

Vi hittade en väldigt fin resa med Apollo och Robin lyckades få ledigt från sitt jobb tisdag till tisdag. Efter 2022 och en mycket stark grundperiod ville jag ändå träna varje dag men inte att allt skulle handla om massor med mil. Springa. Vila. Springa. Så.. När jag upptäckte att det under Robins jourhelg gick Funchal Marathon (jag hade spanat in detta redan 2021 och 2022 också) så kollade jag möjligheter att åka billigt med ett flyg ensam, bo billigt och även få en startplats till maran. Lyckades med det. Och herregud.. Marathon på asfalt. Jag är ju inte lisa, bäst i Sverige på Marathon och sub 2.40 längre. Men ingenting är omöjligt! Och med en leende inställning till utmaningen och att göra allt på 100 % Lisavis så skulle jag väl klara det, helt ensam?

Fredag 20e januari Eller nästan torsdag, steg vi upp på vår gård och hann precis med flygbussen Örebro till Arlanda (jo.. Snöskottare på väg kör långsamt) sen flög jag kl 6 från Arlanda till Stansted. Försenat en stund. Innan sista biten till Maderia. Levde på luft och att vara äventyrstuff. Fick mycket coachjobb gjort. Kom fram runt 16 tiden lokal tid. Havet! Värmen! Solen! Wow. Sen hade jag haft dialog med Lovisa som bor i Funchal. Hon kunde hämta mig på flygplatsen. Hittade mitt hyrda lilla rum, uppe bland magiska vyer och bananplantage. Tog den där efter resa milen.. Hann med nöd och näppe hitta en liten butik och kunde såklart inte somna. Men jag var på Madeira och jag var lycklig.

Lördag 21e januari började med äventyrligt spring. Vart tusan går den där marathonstarten och vart är stadshuset för att hämta nummerlappen? Det blev många kilometer och många höjdmeter. Jag var då och då svimfärdig. Men jag levde mitt Lisaliv och var på Madeira och var lycklig. Jag laddade med mangojuice, bröd och potatischips. Somnade nog faktiskt ganska tidigt. Jag skulle ju upp tidigt.

Söndag 22a januari Att springa och vinna mitt livs första Marathon på Maderia! Och jag är tacksam. Att BUSSEN ens kom fram!?! Ja, för jag började att promenera i ottan till en busshållplats. Där det skulle gå bussar. inga bussar. italienarna blev galna!? en buss. men avsläppta mitt ute i ingenstans. följde känslan, de kom en buss till. några hade sprungit iväg i panik. startportal. bajamajjor såklart. Opps, snart start. nerbajsad och ingen uppvärmning. men två andra svenska marathonkvinnor. le och bara spring! så jag antar att det var det som ledde fram till mitt livs första marathonvinst. det var en otrolig känsla att korta mållinjen med en banderoll . rosa såklart, också! jag är stolt över att jag tog mig framåt. det var ensamt. blåsigt. BACKIGT. jag ramlade och slog mig blodig. det var varmt. sportdryck blev mineralvatten. 90 graders kurvor och kullersten. ja, ett mentalt och fyisiskt äventyr som ett marathon ska vara.

belönades med dopingkontroll. drack och drack och drack Lisa Agua. lyckades ändå inte kissa tillräckligt. de hade prisutdelning utan mig . men tillsut löste sig både kissandes och utdelningen av fina priser.

sen va Lovisa fantastiskt snäll. körde mig igen. nu ville jag bara se skidor, ligga i en tyst sval säng.

Måndag 23e januari En ultra, 50k i benen då jag sprang 8km ner till havet. och sedan en heldag i Funchal.där ja bland annat låg på en stenbänk i stekande sol och flera människor kom fram och ville ta i hand och gratulera för min vinst i maran. Jag tillät mig att känna ” det är ju lite wow”. kände inte så mycket glädje, var nog ganska sliten efter hög mängd. och framförallt var ag avslappnad och njöt av livet. stängde av mobilen med mail och coachandet över dagen. Det har inte hänt på hundratals dagar. jag strosade vid havet, bland fort , cafeer och parker.

Tisdag 24e januari Längtan var nu stor efter han. Funchal city fort and park run inledde vår tid tillsammans på Madeira. Innan det hade jag morgonjoggat samt flyttat från min lilla lägga till vårt hotell i centrala Funchal vi skulle bo på en hel vecka. Sen, efter vår jogg gick vi ut för att fira. Riktig mat.Gott vin. Han och jag. Nu kände jag mig mer maraglad.

Onsdag 25e januari Jag hade som mål att morgonjogga i sol, vid hav varje dag innan mys på hotellfrukosten. Så det inledde onsdagen. Vi åkte sen buss upp till Monte, levada bom sucesso, levada dos Tornos, Curral dos Romeiros upplevdes på vägen ner. Levador och trail som var lite äventyrliga..vi fullkomligt älskade det. Jag yogade vid havet. Robin vilade vid vågorna. På kvällen köpte vi sått och gott och hade picnic vid alla fina båtar. Solnedgång. Livsdröm.

Torsdag 26e januari Morgonjogg och äta frukostgott. Bananajam testades som extra topping. För sen skulle det bli en toppendag bland topparna. Vi tog bussen västerut, en bra it uppför.Levada do Norte var målet. Av otroliga vyer och vin-samt bananplantage vi direkt njöt. Vi pratade om Nangialia. Körsbärsträd. Fåglar. Blå himmel. Växtlighet och solen sken. Det blev en hel magisk dag på benen där vi avslutade vid hamnstaden c. de lobos Vi hade innan det upplevt de fina vyerna från den där välkända utsiktspunkten . På kvällen gjorde vi en repris på onsdagens kväll. Livet är bäst när det är enkelt.

Fredag 27e januari Ponte de sao lourenco är en spektakulär vandringsled längst ut på östra udden. Det blåser ofta där, vilket det även gjorde när vi var där. Men jag var stark och kär! och mör i benen efter både morgonmilen och det otroliga äventyret på udden. Som vanligt bjöd även bussen på äventyr. vilken orolig vy! på kvällen va det fredagsmys med ost, vin och lokal bollo de caco. Rekord för oss på på spåret. Tuff , tuff säger tåget.

Lördag 28e januari Levada från Ribeiro Freiro Levada do Furadovar lördagens äventyr efter morgonlöpningen. jag läste också en bra bok av Paul Auster jag funnit på hotellet. Nu blev det gröt på riktigt. Fuktigt och regnigt. Torrare blev det inte direkt av att jag halkade i en levada en bit in i vår längre vandring. vi skrattade och framförallt njöt vi av en otrolig vandring. jag har inte upplevt vatttenfall och grösnka på detta vis tidigare. MAGISKT. bussen ledde oss hemåt. Plötsligt va yogapasset oerhört värmande, likaså duschen. Så unnade vi oss lokal buffe med fisk, kött och till och med efterätt och dryck för totalt omkring 150 kr. mätt och lycklig. Sverige förlorade dock i handboll.

Söndag 29e januari Stadslevadan, Levada dos Piornais skulle ge oss en lugnare söndag. dagen hade (såklart startat med löpning) . Men vilken otrolig värme och vandring. Så det blev istället vår längsta dag till fots. av Maderias natur, vi inte kunde få nog.

Måndag 30e januari Måndagsmilen, i sol. med harmoni. Bussen tog oss återigen uppåt. Från ovanför Curral dos Freias mot Pico Ruivo, på delar av Pr2 Verada Do Orzal var vårt mål.

Tisdag 31a januari Morgonmagi med otrolig vy. Innan vi hade det roligt på flygplatsen samt hemresan ovan molnen. Väskan kom rekordsnabbt och vi hann med en flygbuss. Jag sprang i kjol och sommarskor på en parkering i Örebro. Mitt i natten var vi hemma igen på vår fantastiska gård.

Att resa till Madeira är en stor, stor rekommendation

– för naturen

-för levadorna

-för att temperaturen är skön

– priserna och befolkningen vänliga

– bra bussresorna över ön

-för att springa ett smågalet lopp

-få skön träning

-för kärlek och harmoni

-för blommor och grönska

-för bollo de cacao, espada och bananajam

Här är mina favoritbilder från det leende äventyret på Maderia!