Det troligen vanligaste intervallpasset världen över. I alla fall i de länder om mäter sträckor i kilometrar. Vi skall träna precis på tröskelgränsen. Detta gör att vi dels för att öka farten vi kan hålla utan att få mjölksyra och dels förlänga tiden vid en viss fart utan att få mjölksyra. Två av de viktigaste egenskaperna för att kunna springa snabbt.
De flesta vet nog nästan exakt vilken fart de skall ha men det är ett antal som inte riktigt konvergerat mot optimala intervallfarter ännu. Låt de ta sin tid. Hellre lite för långsamt än för fort första månaderna. Använd t.ex. varvtidsräknaren här eller använd detta pass som ett testpass. Efter träningen räkna ut snittkilometerfarten. Tyckte du det var lätt, spring fem sekunder snabbare per kilometer nästa gång. Orkade du inte hålla jämna kalorimetrar. Sänk med fem sekunder nästa gång. Efter några månader har man sedan lärt sig rätt farter på alla våra intervaller.
Här kommer nu tre alternativ på passet.
Alternativ 1: 6×1000 meter med 1 minuts vila. D.v.s. den vi brukar köra. Jag (och de flesta) kör detta alternativ.
Alternativ 2: 5×1000 meter med 1 minuts vila. De som springer milen långsammare än ca 50 minuter är detta ett bättre alternativ eftersom man då kan hålla en högre fart och träna på det vi skall träna denna gång. På samma sätt om man kör milen på 60 minuter eller mer kan 4×1000 meter vara smart. Allt för att utvecklas mest och få minst besvär.
Alternativ 3: 8×1000 m med 1 minuts vila. Kör då ca 5 s/km långsammare än vid 1 minuts vila. Snacka gärna ihop er innan och våga testa detta. Inte alls säkert att ni tycker det är jobbigare eftersom det går lite långsammare. Normalt bör man nog vara en sub 35 min/mil löpare eller till och med ännu snabbare för att välja detta alternativ men prova gärna någon gång även om du ligger på ca 38-39 min/mil. Är man långsammare än detta är nog 8×1000 m för långt och det går lite för sakta för att man skall få ut bra träningseffekt. Men våga prova. Pulsklockan visar ju om man orkar ligga kvar vid tröskeln.