Göteborgsvarvet, två veckor innan Stockholm marathon, som uppladdning och tävlingsförberedande. Går det?
Jag hörde mig för bland löparvänner jag känner förtroende för. Flera hade väl inställningen att det är ok, men kanske inte fullt max. Och sen även tänka på andra bisaker som att efter en total urladdning är immunförsvaret nedsatt och man blir lättare sjuk, och även tänka på det mentala. Att fullt fokusera på Varvet och prestera där, kan göra att man mentalt inte är sugen på maran så tätt inpå som två veckor. Hade lyssnat på en pod med Anders Szalkai. Hans kommentar på att springa både Varvet och Stockholm marathon: ”Känns kroppen stark och pigg så spring och ta i, man hinner återhämta sig på två veckor. Känns kroppen däremot trött och seg, spara krafterna till maran och slit inte ut dig onödigt mycket”.
Jag tog till mig av detta och funderade på en plan. För att mentalt INTE förbereda mig och fokusera så mycket på Varvet hade jag en tuff träningsvecka förra veckan. 11 mil fördelade på backintervaller, mara-intervaller (4*5 km marafart), ett rejält långpass på 37,5 km, varav 10 km i marafart, några morgonjoggar och ett snabbdistanspass. För att krydda denna tuffa vecka körde jag i tisdags (4 dagar innan varvet) ett hårt intervallpass. 5*2000 m där jag satte PB, så det var verkligen ett tufft pass. Mycket för att jag mentalt faktiskt inte ska fokusera på Varvet.
Efter dessa tuffa dagar var kroppen verkligen sliten. Benen var rejält genomarbetade och jag kände mig sliten och trött, precis i hela benen. Vader, lår, rumpa och knän. Onsdagens lunga pass, 6 km i 5-tempo, kändes jobbiga! Och tanken slog mig, hur katten ska jag kunna springa i Gbg?!?!
Men skam den som ger sig, jag gjorde allt för att återhämta mig så bra som möjligt. Lugn jogg på 10 km på torsdagen, vila fredag. Benen i högläge. Sov med kompressionstights och körde egen massage hemma på min massagekudde och med foamroaller.
Lördag morgon:
Klockan ringde kl 05:00 för att hinna med morgonbestyren innan jag skulle bli hämtad av skjutsen som skulle köra mig till bussen som gick kl 06:45.
I vanlig ordning åt jag gröt med äpple och kanel, rödbetsjuice och ett ägg. Ett stort glas resorb åkte även ner idag. Enligt prognosen skulle det bli varmt. Väldigt varmt…
Hade som vanligt ett mellantidsarmband utskrivet. Hade fått tips som en sida på nätet som ger varierade kilometertider efter banprofil. Tänkte att jag kan väl testa då. Det är ju ändå en träningstävling, så varför inte. Är den bra kanske jag använder mig av den även i Stockholm…
http://www.thepacingproject.com/
Hade nog eg inte så höga förhoppningar om dessa tider. Var nästan tveksam på om jag ens skulle ta på mig bandet… Men tänkte att det kan ju kanske vara bra att stämma av lite… Jag sänkte förhoppningarna på grund av värme och på grund av slitna ben… Planen var att gå på känsla och puls. Så fick tiden bli vad den blev. Gick allt bra skulle nog ändå tiderna på bandet kunna gå, men som sagt, var tveksam…
Satt på bussen och slappade, sov en liten stund, åt frukost nr 2 vid 9-tiden och drack kaffe. Benen i högläge, valde plats i bussen med omsorg.
På plats i Göteborg möttes jag upp av barndomsvännen Maria Hörnquist med make, som hämtat ut min nummerlapp kvällen innan, och jag fick även åka med dom till startområdet. Skönt med omtänksamma och vänliga (och starka 🙂 ) vänner!
Kom fram till startområdet ca 2 timmar före start. Gott om tid! Lyxigt knatade jag in i omklädningsrummet för SM-löpare som låg inne i Frölunda Borg (Ishallen). Där var jag helt själv. Satt där i kylan (vilket var skönt, det var väldigt varmt ute!) och messade lite med Lisa som satt i sitt omklädningsrum i Köpenhamn och laddade för 10000 m på bana i Nordic challange. Vi peppade varandra med bilder på omklädningsrummen och snälla ord. 🙂
Efter en stund kom Erika Bergentz från Örebro. Tjejen jag träffade på Lidingöloppet och fått bra kontakt med (Vi springer tillsammans i laget Veterantjejerna på Vasakvartetten senare i sommar). Vi satt och snackade och hade det lugnt och avkopplat. Sen kom även Frida Michold och två tjejer till. 5 tjejer i ett omklädningsrum och med två toaletter. Vem har sagt att det är mycket folk på Varvet? 😉
Lätt uppvärmning på 3 km. VARMT!!! Satte på mig en keps men det blev bara varmare med den så jag bestämde mig för att skippa den. Kl 12:40 joggade jag, Erika och Frida ner till starten, 3-400 meter kanske? Blötte genom håret med massor med vatten, för att hålla kylan. Termometern stod på 27 grader kl 12:45…
Elitled och start kl 13:00. Lite coolt att bara får vara där och uppleva Varvet på detta sätt! Kunde köra några stegringslopp och lätt jogg innan start.
Och så var vi då äntligen igång! Det kändes bra! Galet mycket folk i publiken, jag log och tänkte att ”Nu ska jag ha ROLIGT”. Hängde på Erika och allt kändes lätt. Första kilometern på 3:40… Oups, inte min plan. Tagga ner nu. Strunta i alla andra, kör ditt race och håll dig till din plan.
Jag släppte iväg Erika och typ alla andra med. Halkade efter men intalade mig hela tiden att jag var där för att förbereda mig till maran om 2 veckor. Kollade pulsen, tog det väldigt lugnt uppför första backen i Slottsskogen. Tempo gick ner och pulsen var under kontroll. Första 5:an enligt armbandet. Förvånad (och glad!) över att det gick så fort, till den känslan! Efter 5 km var det tags att ta sig ann Älvsborgsbron. Jag tog det lugnt, väldigt lugnt… Pulsen skulle inte få sticka iväg. Jag blev omsprungen av massor med folk. När Elmina Zaksi kom och sprang om växte tävlingshornen ut lite, men nej, jag SKA INTE hänga på. Jag SKA köra mitt race. Jämn ansträngning och uppe på toppen av bron fortsatte jag med jämn ansträngning och nu sprang jag om MASSOR med folk. Så även Elimna. 🙂
Över på Hisingen och mycket folk i publiken. Härliga hejarop. Och som SM-löpare hade man namnet på nummerlappen vilket är jättekul! Många hejade och ropade mitt namn. 🙂 Peppande och gav en massa energi. Dansade och klappade händerna förbi några band som spelade, fick genast gensvar tillbaka med extra hejarop. Hade nu väldigt roligt! Tuggade på med jämn puls. Tittade inte på tiden direkt, mer än konstaterade att jag håller typ 4-fart vilket kändes bra. Sprang om folk hela tiden. Några tjejer, men mestadels killar så klart.
En tanke slog mig där på Hisingen, så där ca 10 km in i loppet. ”Tänk, om två veckor får jag springa i Stockholm, med lite lägre ansträngning och jag får springa dubbelt så långt! Det kommer bli så KUL!” Den känslan bär jag med mig de sista två veckorna innan maran!
Efter 14 km är det dags att ta sig ann bro nr 2, Götaälvbron. Samma plan även denna gång. Kontrollerat utan att pulsen drar iväg för högt. Denna gång gjorde min taktik att jag faktiskt sprang om folk även uppför… Och nedför och det lätta partiet från toppen av bron ner till botten av Avenyn gick det undan. Lätt och stark. Såg nu Erikas keps en bit fram… Den hade jag inte sett sen jag släppte henne efter 1 km.
På Avenyn var jag så ifatt Erika. Sprang om henne och en tjej till som heter Johanna (ingen jag känner). Erika låg hack i häl en bra bit, men hade sedan inte krafter att haka på men Johanna hängde med.
Uppe på Götaplatsen fick man en svamp. Den var eg inte jättebehövlig. Jag var dyngsur av alla muggar vatten jag hällt över mig. Och värmen hade nu lättat betydligt! Måste ha sjunkit ner till kanske bara dryga 20 grader (?).
Här en bild från Marathonfoto med mig först och Erika i kepsen strax efter.
Nu bara 4 km kvar. Jag kände mig fortfarande stark. Trött givetvis, men orkade hålla uppe tempot rätt bra. Hade detta varit ett prioriterat lopp hade jag försökt hänga på Johanna, men kände att jag ska behålla den braiga känslan i kroppen. Jag bryr mig inte om tid eller placering. Hon får springa på, jag sparar det lilla extra till maran. Sprang ändå om 13 tjejer från 5 km och in i mål. Och X-antal killar. Plockade placeringar hela tiden. Det är en skön känsla och en go ego-boost.
Inne på Stadion kom jag ifatt en annan tjej. Jag tänkte ändå att henne ska jag ta. 🙂 Men när hon såg mig i ögonvrån fick hon en raket i rumpan och spurtade iväg och kom in 1 s före mig. Lite mer fighting face på henne än på mig. 🙂
I mål på tiden 1:24:35. JÄTTENÖJD över den tiden, till den känslan! Ett perfekt upplagt lopp. Glad hela vägen! Njöt av loppet, publiken och stämningen! Trött, absolut! Men kände mig ändå förvånansvärt fräsch i kroppen.
Tittar man på mina tider och mitt mellantidsarmband så är det inte mycket som diffar.
Resultatet gav mig ett SM-guld i min åldersklass. En 14:e plats på SM i damklass och en 31:a plats i damklass totalt.
Träffade sedan Erika efter mål. Vi hängde tillsammans i omklädningsrummet och hade mycket att prata om efter loppet. Härliga varma duschar med gott om plats! Lyx!
Sedan gick vi och käkade och fick några timmar tillsammans innan hon skulle med tåget hem. Helt klart en trevlig eftermiddag! Före och efter loppet är vi goda vänner, men där, på Avenyn var vi konkurrenter. 🙂 Jag ville så klart gärna slå henne, eftersom hon till och med tävlar i samma åldersklass som mig.
Jag drog mig in mot stan och träffade NocOut:arna Charlotta, Linus och Erik på en pub där vi satt och snackade och åt till det var dags för bussen att gå hemåt igen, kl 21:00.
En lång dag! En rolig dag! En minnesvärd dag! En bra dag att ta med till Stockholm.
Det var ett lyckat drag att köra Varvet som uppladdning. Nu är jag om möjligt ÄNNU MER taggad för maran! Längtar dit! 13 dagar kvar!
//Susanne
