Har du också fastnat eller lever du fortfarande i tron att Zwift är något norskt korkat sätt att skicka pengar mellan mobiler? Här berättar Håkan Wettergren erfarenheter, sanningar och mer om hur Zwift förändrar cykelvärlden.
Sådär 30–35 år efter att så kallade cykeltrainers började användas av vanliga motionärer för att vintertid kunna sitta inne och cykla slog det till rejält nu i år med programmet Zwift.
Många har testat det och ännu fler har nog sett träningsreggarna från kompisar på olika sociala medier. Själv vet jag om ca 50 NocOutare som kör det regelbundet. Egentligen är det ingen ny företeelse. Redan för tio år sedan kom programmet Sufferfest där man kunde sitta och cykla i klungor och titta på sin avatar. Några år senare kom TrainerRoad. Ett mer ”vetenskapligt” upplägg som ger varje enskild cyklists ett balanserat upplägg utifrån dennes status och ambition. Inget av dessa två program har slagit bland de stora massorna. Dels kostar dem en del och dels gör de inte inomhuscyklingen speciellt mycket roligare. För ungefär tre år sedan kom så Zwift. I början cyklade man i ett artificiellt landskap, Watopia, men numer finna även många banor i London, Innsbruck och New York. Men det viktigaste, man cyklar med och mot andra. Man kan enkelt cykla eller träna ihop med kompisar.
Det finns i Zwift tre typer av pass.
- Tävlingar, ofta 20–60 minuter långa med vanligtvis mellan 50–1000 deltagare. Just denna dag när detta skrivs arrangeras 135 olika tävlingar. Så det finns alltid en tid och distans som passar perfekt till vad man vill göra.
- Gemensamma pass. De leds av en ledare och man gör som de säger. En kombination av intervaller, backar och återsamlingar.
- Slutligen färdiga pass där man följer instruktioner på skärmen. Dessa har utvecklats en hel del och börjar närma sig TrainerRoads mer vetenskapliga tänk.
Alla dessa tre har sin tjusning. Själv har jag fastnat för tävlingarna medan sambon Ankie älskar de färdiga passen.
Cyklingen blir väldigt verklighetstrogen med drafting och farter. Med tanke på att detta är ett av de första åren då Zwift är i var mans mun förstår man att detta kommer bli riktigt stort redan inom 1-2 år. Troligen ersätter det nog snart även utepass på somrarna för många med sämre tillgång till bra cykelvägar.
Vad behövs då för att Zwifta.
En fläkt. Det är det första man köper om man cyklar inne. Kostnad 300–600 kr.
En trainer/testcykel av senare årsmodell med effektmätning. Utan att vara expert så gissar jag att alla trainers över 4 000–5 000 kr går att koppla till Zwift. Alternativt kan man med fördel använda effektpedaler om man har sådana. Då kan man cykla på vad som helst. Dessutom kostar själva programmet ca 150 kr per månad.
Själv kör vi på Monarks testcykel, Garmin Vector 3S och en Apple-TV av senaste version. Kräver noll teknikkunskap att få igång det.
Hur går då en tävling till? 2018 avslutades med ett tufft lopp kallat Race up the Alpe. Zwifts version av Alpe DHuez. Åtta NocOutare kom till start efter lite peppande på sociala medier kvällen före. Loppet bestod av ca 25 min plattcykling och sedan knappt 60 minuter klättring. Jag kom iväg i en bra klunga och låg endast10–15 sekunder efter K som låg i klungan framför. Hade T och A lika lång bakom mig och de verkade inte göra några försök att komma ikapp. Normalt brukar jag bidra med farthållningen men nu hade jag planen klar. Inte slösa energi på att ligga och dra eller göra kraftiga hastighetsändringar. Jag låg ändå på riktigt hårt och det var tveksamt om detta skulle hålla i 1,5 timma. Om T och A kom ifatt skulle jag ta deras hjul. I alla fall hade jag den planen. Båda de är duktiSet featured image 2gare klättrare. Längre fram hade U och C öppnat hårt, mycket hårt. För hårt? Vid backens början efter sådär 25 minuters cykling var C hela 1,5 minuter före mig.
Strax efter backens början kom jag ifatt K som är en vassare cyklist än jag och även i Zwift hamnar lite men inte jättemycket före i resultattabellerna. Han hade nog tänkt ta det lite lugnt i början av backen men vi triggade varandra. Oftast låg jag på hans hjul och enda tankarna var, släpp inte, släpp inte. Såg att A avbröt och T tappade på oss där bakom. Halvvägs uppe i backen, efter en timmas styrlindstuggande såg vi att vi tog in på C. Inspirerande förstås, men nu gick jag på rött. Försökte ändå öka lite och tog några förningar med K bakom. Vi passerade cyklist efter cyklist. U i tätklungan fick då mekaniska problem (Effektmätaren lade av). Med 2 km kvar kom vi ifatt C. C är ju en av de allra bästa cyklisterna men hade öppnat lite för hårt. Förstås inspirerande för oss men C fick nytt liv och ville inte bli omcyklad av oss amatörer. En kilometer från mål försökte K dra ifrån C. Jag försökte bara överleva sista kilometern. Snitteffekten på loppet blev 251 W. Riktigt bra för att vara mig alltså.
Ett av många häftiga lopp under hösten. De flesta kortare och inte i närheten av detta bergslopp i maxinsats.
Testa gärna ni som inte gjort det. Man kan prova hemma gratis eller hos en kompis. Zwift är nog det bästa som hänt svensk cykelträning på många år.
Blir man då en bättre cyklist av Zwift? För nästan alla konditionsidrottare gäller ju att längre, hårdare och oftare gör att man blir bättre, och med Zwift kommer man att cykla både mer och oftare och troligen längre. Så vi får väl se. Både Ankie och jag satte i alla fall fina rekord i backarna på Gran Canaria nu i nyår.
Hälsningar från Håkan Wettergren
Skall man vara med i Zwift är följande länkar av stor vikt:
