En vecka sedan. För dåligt, har semester och har inte fått tummen ur att skriva om loppet på en hel vecka. Datortid har inte riktigt varit prioriterad. Men nu så. Bättre sent än aldrig.
Lördagen den 30 juli. Semester och jag befinner mig i sommarstugan i Småland. 8 mil från Falkenberg. Klart det är ett bra läge att passa på att springa Falkenbergs stadslopp. Många duktiga löpare och jag hade inga förhoppningar om pallplats. Jag åkte dit för att göra ett försök på sub38. Ett mål som jag tror är nåbart och som jag tror att jag fixar, på rätt bana, med rätt dagsform, med rätt draghjälp och rätt väder.
Draghjälpen hoppades jag på skulle bli bra. Som sagt, många starka tjejer till start och jag räknade med att många skulle komma under 40. Även många snabba killar på plats. Varav ”Musse” Mustafa så klart var segertippad.
Vädret var ok. 19-20 grader. Aningens för blåsigt men solen var i alla fall mestadels bakom moln. Ska man klaga på nått så var det väl lite för varmt för att vara optimalt. Men helt ok.
Dagsformen var rätt bra. Kände mig lite trött och seg i kroppen. Helt klart var känslan bättre en vecka tidigare, när jag sprang 5*2000 m i ett riktigt bra tempo. Känslan nu var lite sämre. ”Tyvärr” hade jag ställt mig på vågen på morgonen och insett att semestern satt sina spår med 1,5 kg för mycket för att vara optimalt. Men men, man ska njuta lite på semestern också. 🙂
Banan i Falkenberg ska vara platt och snabb. Delvis grusväg (knappt 2 km) men inget jag tänkte nämnvärt på innan… (mer om denna grusväg senare).
Så förutsättningar var ändå rätt bra för ett ärligt sub38 försök.
Nervös som rackarns sätter sig jag, min mamma och min yngsta dotter i bilen för avfärd mot Falkenberg kl 11:00. (Starten går kl 14). Frukost har jag fått i mig vid 8:30 (vanlig tävlingsdagsfrukost bestående av gröt med äpple och kanel, ägg, kaffe, ingefärste och rödbetsjuice). I bilen på väg ner åt jag två ljusa mackor med skinka och lite sportdryck till det. Svårt med energi/mat upplägg när starten går kl 14. Lunch innan är det inte läge för, men bara frukost är för lite. Men jag tror det blev rätt bra som jag gjorde.
På plats i Falkenberg gick vi och hämtade nummerlappen och sedan hittade vi en pizzeria där mamma och dottern kunde äta lunch. Jag höll mig till min vattenflaska. 3 (!!!!) nervöskiss-besök på pizzerians toa hann jag med.
Kl 13:30. Dags för uppvärmning. Minst 3 km vill jag ha i benen före start. Med jogg, löpskolning, koordinationslopp och några kiss-besök i skogen igen. Helt galet vad många gånger man kan kissa när man är nervös. 🙂
Kroppen kändes rätt bra och jag var nu väldigt sugen på att springa. Ställde mig vid Elit-flaggorna tillsammans med NocOutaren Jens Lindström som jag träffade vid starten. Och vilken tur jag hade som stötte på honom! För när jag frågade honom vad han siktade på för tid och han svarade ”Tja, runt 38 hoppas jag att jag fixar” så blir man ju inte annat än glad. Ett rött, välkänt NocOut-Linne att följa, som tänker hålla ”min” fart. Perfekt!
Gemensam uppvärmning som jag som vanligt inte deltog i… 😉
Precis innan start, med Musse i mitten.
Planen var att ligga på 3:47 från start och hoppas på att det ska hålla hela vägen. Och gärna en ökning på slutet. Hade inte helt 100% koll på hur banan var. Har hört att den ska vara snabb och platt med en liten uppförsbacke på slutet som är jättejobbig, men kort. Enligt banprofilen var det inte många höjdmeter att prata om och att det var grusväg mellan ca 7,5-9,5 km hade jag mer eller mindre förträngt.
Så gick startskottet. Trångt!!! Jag fick armbåga mig fram lite och dessutom svängde vi 90 grader höger bara 100 meter efter start. Inte så bra, blev lite kaosartat precis i kurvan. Men så kom vi ut på bron över Ätran. Kullersten, vilket inte bekom mig direkt. Hade ju precis startat. Första kilometern gick fort. Lite för fort (3:40). Men känslan var bra. Andra kilometern hade jag hittat min fart och den gick precis på 3:47. Kände ett bra flyt, det gick lätt och tanken ”det är en bra dag” infann sig. SKÖNT! Såg Jens några meter framför och hade hela tiden koll på honom. Kilometerna flöt på och banan var verkligen lätt och platt. Kilometer 3 på 3:35. Oups… Tagga ner nu Susanne!
Vid dryga 3 km stod mamma och dottern och hejade. Precis efter en liten svag uppförsbacke. Det var härligt att se dom! Vi hade bestämt att dom skulle stå där vid bron, men inte på vilken sida och det var rätt mycket folk så jag var osäker på om jag skulle hitta dom! Men så såg jag dom och gjorde så klart en high five med dottern! Lycka!
Strax före mig, eller ja, strax och strax… men ändå, hade Musse passerat på precis samma ställe. I rasande fart och enligt mamma såg det ut som att han flög fram. 🙂
Kilometer 4 och 5 rullade på (3:42 och 3:45). Fortfarande med en skön känsla i kropp och knopp, trots att det eg gick lite för fort… 5 km på 18:26 enligt min Garmin, men enligt skyltarna så passerade jag 5 km på tiden 18:46. Snabbt, men skön känsla.
Sprang förbi en tjej vid 4 km och ytterligare en vid 5 km. Nu ropar en funktionär att jag ligger 5:a! Riktigt nöjd med det beskedet då jag vet hur bra tjejer det är med och springer.
Nu började det kännas lite… En backe, som faktiskt var lite mer backe än vad jag trodde att det skulle vara, var lite seg. Upp för en kulle och över en bro. Motlut i 2 km, mellan 5 och 7. Dessa två kilometer gick nu på 3:50 och 3:47. Bekymrade mig inte då jag tänkte att jag har marginal från första 5 och sub38 är fortfarande inom räckhåll.
Vad jag inte planerat för var hur mycket det skulle suga att springa på grusvägen… Dessutom lite våt på sina ställen, och nästan lite lerig bitvis. Det tog rätt bra på benen och vid 8 km var jag väldigt trött… kilometer 8 på 3:50… usch och fy, skulle detta verkligen hålla. SEEEEEEGT!!! Ville verkligen inte mer nu. Men så ropade Jens åt mig (hade kommit ikapp honom och låg i en klunga med honom och 3-4 killar till). ”Kom igen nu Susanne, bit ihop, ta det här nu”. Enormt tacksam för dessa ord!
Även en annan kille i klungan, som jag inte känner, peppade mig med ”kom igen nu, nu hänger vi i” osv. Detta hjälpte mig att hålla humöret uppe. Men det var tungt.
Trodde dock fortfarande på att jag skulle fixa sub38…
Kilometer 9 gick på 3:52. Klockan pep dock ”för tidigt” hela tiden och skyltarna passerades efter vad min klocka sa. Enligt klockan passerade 9 km på 33:48. Och vad jag har för mig så stod klockan på 34:00 när skylten med 9 km passerades. Då tänkte jag att håller jag nu bara ihop och tar sista kilometer på under 4:00 så fixar jag sub38. Borde inte vara några problem!
Vid 9,5 km vart det äntligen slut på grusväg och ute på asfalt igen. Eller ja, asfalt och asfalt. Kullersten… som nu inte alls är lika trevlig som den var vid starten. Trött, så trött, så trött… Nu gled Jens iväg… Meter för meter kom han längre och längre framför mig. Och så kom då den där hemska backen på slutet. Med kanske 400 meter kvar till mål går det faktiskt riktigt brant uppför. Hur långt? Vet inte, men 100 meter var det säkert. Och rackarns vad detta sög! Hade inga krafter kvar och tappade massor här. Försökte spurta sista biten efter backen in mot mål, men klockan han slå över till 38 och jag gick i mål på 38:03!! Skit med… Backen på slutet förstörde det för mig. Hade det inte varit för den så hade det nog gått tror jag. Och grusvägen då… den tog också på krafterna. (Jens fixade det och kom i mål på 37:56, så synd att jag inte orkade hålla kvar vid hans rygg).
Men i mål kom jag med ett PB på 34 sekunder. En 5:e plats i damklassen och riktigt nöjd över mitt lopp trots allt. Mitt motivationsarmband med ”38” på behåller jag ett tag till… Nästa gång så… 😉
Lite tur hade jag också för i detta lopp var det pris till topp 6 och jag fick gå upp på scen med ett gäng andra starka snabba tjejer. Bara 19 sekunder efter Josephine Ambjörnsson (som är från mina småländska hemtrakter och en tjej jag följer på hennes blogg) är jag riktigt stolt över. Hon är ju elit ju! 😉
9 damer under 40 min. Inte illa med ett lopp med sådant startfält!
Och grabbarna var inte så pjåkiga dom heller. Givetvis var det Musse som tog hem segern.
Summerar en bra dag i Falkenberg! Nöjd och stolt över min prestation, trots missade sub38.
Och med mig hem fick jag ett FlipBelt och ett par kompressions strumpor. Plus en startplats till nästa års lopp.
Men mitt armband behåller jag på mig ett tag till. På andra sidan av armbandet står det nått annat än 38. Motivationen mot Lidingö… Sikta mot stjärnorna och nå molnen… Men ser jag siffran tillräckligt många gånger så kanske kanske kanske att det håller… Och på andra armen mina tre ledord, Fokus, Glädje, Hållning! 47 dagar kvar till Lidingö…
